I sin senaste bok försöker Per J Andersson förstå dragningskraften till öarna. Genom att följa idéhistorien, upptäcktsresare och turistflödena skriver han bland annat om Gotland och vad som gör öar speciella.
– Det hänger på isoleringen. Den naturliga isoleringen som ett hav ger, skapar en speciell sorts känsla när man är på den platsen, säger Per J Andersson, som själv beskriver sig som en öälskare.
Som resejournalist har han åkt till platser och bevakat turismen.
– Alla tio öarna i boken har jag besökt, förutom Norra Sentinel av förklarliga skäl, den där man inte kommer ifrån levande, säger han.
Den indiska ön Norra Sentinel är det exempel i reportageboken där inga andra släpps in än dem urfolk som bor där. De som ändå tar sig dit motas bort med våld. De andra öarna hanterar besökare på fredligare sätt, men behöver förhålla sig till vilket tillträde människor utifrån ska få.
På Gotland, såväl som på andra turistöar, finns en utmaning i att skapa en balans mellan besöksnäringen och de bofasta.
– Det finns exempel på öar som Bali, som man kan säga har exploateras väldigt hårt men också haft en stor befolkningstillväxt. Ett annat exempel är Amorgos, den grekiska ön, som jag var på. Där är det en ständig debatt bland öborna, som jag tror liknar den på Gotland. Ska vi begränsa det här eller inte?
Per J Andersson påpekar att öarna vill ha turism.
– Rena turistmotståndare finns nog varken på Gotland eller Amargos, men det finns dem som kanske tycker att det kan räcka, med den nivån man är på.
På Amorgos har kryssningsturismen debatterats, då det inte finns tillräcklig infrastruktur för att ta emot kryssningsgäster och ett enstaka hotell har kunnat ordna guidade bussturer åt dem.
– Medans resten av befolkningen, som hyr ut rum till turister och har en liten taverna och serverar enkel grekisk vardagsmat, fick väldigt liten del av pengarna och såg hur pengarna rann ner i fickorna på den enda som hade resurser, säger Per J Andersson.
På flera öar rinner pengarna även över till fastlandet och utlandet.
– Om det blir väldigt storskaligt och mycket turism så leder det, tror jag, till mer ojämlik fördelning av turistresurserna. Det finns alltid en tendens att det är lite större företag som köper upp och koncentrerar makten.
I den grekiska övärlden är även charterturismen en fråga.
– På grannön Naxos har det länge varit en debatt om man ska bygga ut flygplatsen så att man kan flyga med charterplan från typ Frankfurt, Stockholm, Oslo och London, som man kan göra på andra grekiska öar som Rhodos. Men då har det varit mycket motstånd mot det och det har ännu inte blivit något, för de vill ha det på den nuvarande nivån där de flesta kommer med båten, säger Per J Andersson.
Han tar även upp ön Santorini som kan nås med direktflyg från städer som Stockholm.
– Man kan säga att dess skönhet har blivit dess fall, den är extraordinärt vacker och speciell, säger han.
Det är en liten ö med massturism.
– Jag tycker att den har en lite obehaglig stämning. Det är en känsla av närighet och att få ut så mycket av en. Det är inget roligt. Jag tror att de som är bofasta upplever det och vi som besöker upplever också det. Det har gått för långt, säger Per J Andersson om turistsituationen.
– Den är det som vi besökare brukar kalla turistifierad, och då menar vi det dåliga med turismen.
Per J Andersson tar upp andra konsekvenser av öturismen, som också finns på Gotland.
– Det kan leda till all sorts miljöpåverkan som att färskvattnet sinar och vattenbrist är gemensamt för i stort sett alla öar jag har besökt. Alla andra miljömässiga saker som utsläpp från bilar och bussar förstås och sophanteringen är så klart alltid mer problematiskt på en ö än på fastlandet.
Han nämner Maldiverna, där hotell har byggts på ett hundratal tidigare obebodda öar.
– Från de här hotellöarna skeppar man bort soporna till en ö som kallas för sopön. Den är inte så trevlig, det är bara en soptipp, men på något sätt måste man ta hand om soporna, säger han.
För att minska miljöbelastningen på Maldiverna, men även på Seychellerna, begränsar de turismen geom att göra den dyr.
– Det är två av världens vackraste ögrupper, med otroligt speciella naturtyper med korallrev och allt. De har valt metoden att höja priserna, så att det inte kommer så många, men de som kommer får betala lite mer. Samtidigt har de valt att inte hårdexploatera och bygga ut med jättehotell på 17 våningar och breda gator, utan hålla det lite lågmält så att det flyter in i naturen, berättar Per J Andersson.
Han nämner också Venedig, som räknas som en ö. Där ska de börja ta ett inträde för dagsbesök från kryssningsturister, som skapar trängsel utan att den italienska östaden tjänar på det.
Gotland kan jämförelsevis tillgängliggöra eller begränsa turismen, genom priset på färjebiljetter och typ av flygtrafik. Fårö skulle bli mer tillgängligt om det byggs en bro dit och såväl Gotska sandön som Karlsöarna begränsas redan av att vara naturreservat.
– Jag var nyss på Stora Karlsö och alla som kommer dit var väldigt vördnadsfulla, det är ekoturism i sin prydno verkligen, säger Per J Andersson innan han tillägger.
– Så är det förvisso inte under Stockholmsveckan i centrala Visby eller på Tofta, men det finns väldigt mycket naturturism på Gotland och det tycker jag är bra.
Han tror även att turismen skulle bli mer hållbar om besökarna spreds ut mer över ön och under fler säsonger.
– Om man jämför med många turistöar jag har varit på är Gotland, i min ö-värld, inte så hårdexploaterat. Det är i och för sig hårt tryck här men det är väldigt kort tid på året på grund av vårt klimat. Kanarieöarna har turister året runt och högsäsong åtta till tio månader om året. Gotland har väl superhögsäsong i en månad. Sedan är ön ganska stor så det är inte svårt att komma bort från turismen här, säger Per J Andersson.
Av hans tio öar i boken är Gotland inte ett av dem som har turistifierats.
– Även om turismen växer lite så finns det, än så länge, framförallt svenskar som kommer hit. Det börjar komma andra men de är förhållandevis ganska få. Det är ett vägval, om Gotland bestämmer sig för att marknadsföra sig ännu mer hårt till tyskarna till exempel, då kanske det får en annan inriktning.
Han har dock svårt att sätta en gräns för när turismen på en ö gör mer skada än nytta.
– När tillräckligt många människor protesterar är väl ett bra mått, om massan blir tillräckligt stor får man börja tänka efter tror jag.