"Senaste nytt från 1800-talet på Gotland" är boktiteln. Den bygger på författarens, Roland Olssons, genomgångar av ett urval av det seklets tidningar. Främst förstås de gotländska, huvudsakligen Gotlands Allehanda och Gotlands Tidning (den senare ej att förväxla med dagens GT). Men även några rikstidningar och svensk-amerikanska nyhetsblad.
– Det har inte blivit en riktig historiebok utan ett titthål in i 1800-talet. Jag har tagit fram det jag tycker är värt att berätta, det har blivit mer underhållande än elände, säger Roland Olsson, under många år verksam som journalist på Gotlands Allehanda.
– Jag har länge varit intresserad av att läsa och bläddra i gamla tidningar. Så jag startade inte från noll utan det växte fram ett skelett med ett antal kapitel.
Den första gotländska tidningen, Wisby Tidning, startade 1811. Men ändå återfinns i boken texter om den ryska invasionen av Gotland 1808. Då är materialet hämtat från rikstidningar.
– De första tidningarna innehöll inte heller så mycket nyheter utan mest rapporter från myndigheter.
Roland Olsson har förstås fått en känsla för några markanta skillnader i det gotländska samhället då och i dag.
– Landet var mer tättbefolkat, staden inte så stor. Järnvägen kom till. Inom jordbruket skedde myrutdikning och laga skifte till större enheter.
Materialet tidningarna publicerade var också rejält annorlunda. Det handlade mest om text, fotokonsten var under utveckling.
– Det är mycket text, små rubriker och inga bilder, sammanfattar Roland Olsson.
Illustrationerna i boken utgörs därför oftast av faksimiler från tidningarna, dåtida porträtt och nytagna bilder.
Innehållet var till delar också helt annorlunda då. Ett exempel gäller namnpublicering:
– Man publicerade namn på alla. Var två personer i slagsmål på landet stod namnen. Det var helt hänsynslöst, mest mot de som begått eller försökt begå självmord.
Som den inbitne tidningsman Roland Olsson är vet han hur man fångar läsarens intresse. Bokens inledning omfattar en notis från var och en av öns socknar i bokstavsordning. Den läsare finns inte som inte direkt slår upp minst en av dessa.
Sedan följer längre kapitel med rubriker som "Sjöfarten", "Kriminellt", "Sessan och sångerskan", "Extremväder".
Avslutningsvis blir det en rejäl laddning udda notiser från hela 1800-talet, där illustrationerna främst utgörs av - vindflöjlar.
