Eva Carlberg har skrivit manus och regisserat Romateaterns barnpjäs ”Stormen”.
Under söndagen har Romateatern premiär för sin barnversion av Shakespeares pjäs ”Stormen”. Huvudkaraktärerna är desamma som i originalet men temat är ändrat från att handla om skillnaden mellan naturtillstånd och civilisation till att handla om lek.
– Vi slår ett slag för att leken är en så himla bra träning för livet och vuxenvärlden därför att man får misslyckas, man får göra om och prova sig fram. Det är temat i den här versionen av ”Stormen”, säger Eva Carlberg som har skrivit manus och regisserat föreställningen.
Hur gör man om en Shakespearepjäs till en pjäs för barn?
– Jag har tagit bort nästan allt som är vuxenämnen och låtit det handla om Miranda. Man måste byta perspektiv helt enkelt, säger Eva Carlberg.
Precis som i originalet utspelar sig handlingen på en ö i Medelhavet, där Prospero och hans dotter Miranda har hamnat efter att Prospero blivit avsatt från sin position som hertigen av Milano. På ön finns också den osynliga luftanden Ariel och jätten Caliban. Miranda är åtta år och har ingen att leka med förrän ett skepp med Prosperos gamla fiender tillsammans med prinsen Ferdinand strandar på ön. Miranda får äntligen en lekkamrat och leken hjälper också de vuxna att reda ut sina problem. Eva Carlberg hoppas att både barn och vuxna ska vilja leka efter att ha sett pjäsen.
– Jag hoppas att de ska vara leksugna. Och jag hoppas också att de vuxna ska se att vi kanske kan leka tillsammans. Åtminstone var det så för mig när jag var barn, att det allra roligaste var att leka när de vuxna var med, säger hon.
Några av bifigurerna i pjäsen gestaltas av dockor skötta av skådespelarna.
En central figur i pjäsen är den osynliga luftanden Ariel som spelas av Katja Wester. En roll hon gillar.
– Det är jätteroligt. Hon är väldigt empatisk och känner av stämningar och energier och tröstar när någon är ledsen och uppmuntrar till lek. Jag känner väldigt mycket med henne. Och det är en konst att vara osynlig när man är synlig, säger skådespelaren med ett leende.
Katja Wester känner väldigt mycket för sin rollfigur Ariel och tycker att det är kul att spela henne.
Katja Wester uppskattar också att spela för barn.
– Barnen är ju en ärlig publik. Du vet när du inte har dem med dig. Jag tycker att man ska anstränga sig dubbelt så mycket när man jobbar för barn, de är en fantastisk publik för man får ett ärligt svar på det man gör, säger hon och fortsätter:
– Man är också väldigt mycket friare i konsten för har du etablerat en form eller ett perspektiv, då köper de det. De är inte så ängsliga som en vuxen publik som tror att de måste förstå. Barn bara är. Därför är de både svårast och härligast.
Edwin Örtengren, som spelar den unge prins Ferdinand, ser även han skillnader i att spela för barn jämfört med att spela för vuxna.
– Man får akta sig lite för att inte släppa in publiken för mycket. De kan lätt ta över, så det är en hårfin gräns. Men de är en väldigt förlåtande publik, de ger mycket och det är härligt att få ögonkontakt med dem, säger han.
En storm för prins Ferdinand (Edwin Örtengren) till ön där Miranda bor och äntligen får hon en lekkamrat. Hon får lära sig att i leken får man göra fel och får göra om.
Även de båda skådespelarna hoppas att pjäsen ska locka barnen att leka.
– Jag tycker att det är livsviktigt att leka. Det är hälsosamt, att få göra fel och att träna på att leka. Det vill jag att barnen ska få med sig hem, säger Katja Wester.
– Jag vill att de går härifrån och känner: Nu vill vi leka med våra föräldrar, nu vill vi hem och bygga en koja eller leka kull, säger Edwin Örtengren.
Pjäsens Miranda har svårt att leka med jätten Caliban. Han blir arg och är klumpig och luktar illa.
I övriga roller i pjäsen syns Jo Rideout som Miranda och Ulf Evrén som spelar både Prospero och jätten Caliban.