Varje kapitel i boken bjuder på fem plagg av olika karaktär med utgångspunkt i samma ö.
Erika Åberg sitter vid sitt favoritbord på konditori Norrgatt i Visby. Bordet är fullt av provlappar, vackra vantar, strumpor, koftor och sjalar som hon stickat under arbetet med sin nya bok ”Stickat från kust till kust”.
– Här sitter jag ofta och går igenom bilder och skissar på nya mönster, säger hon.
I boken utgår hon från miljöerna på fyra platser som betyder mycket för henne; Shetland, Yttre Hebriderna, Gotland och Blidö.
Erika Åberg bor i Visby men drömmer om att flytta ut på den gotländska landsbygden.
– Vi vill ut på landet, det är svårt att rymmas med en lagom stor lammbesättning i lägenheten.
Än så länge har hon inga lamm men väl en hund, nämligen taxen Britta som nyligen flyttat hem till henne.
Erika Åberg hämtar inspiration från färgerna i naturen. Under arbetet med sin nya bok ”Stickat från kust till kust” har hon förutom Gotland även besökt Shetland, Yttre Hebriderna och Blidö.
Hur stickar man ett landskap eller en stilla melodi? Det är en fråga hon själv ställer i sin nya bok.
Hon låter sig inspireras av landskapet och plockar upp färgerna i naturen i sina mönster.
– Det är fantastiskt att upptäcka naturen med stickningen som filter, säger hon.
Erika Åberg har vad hon själv kallar för ett kreativt självförtroende.
– Min mamma har alltid gjort själv; brödet bakar man, sylten kokar man och byxorna lägger man upp själv.
Att göra själv är en tradition hon gärna vill föra vidare, och det är aldrig för sent att börja, menar hon.
– Man får prova, ibland blir det inte som man tänkt sig. Det händer något när man som vuxen vågar lära sig. Det kan vara jätteläskigt att sätta sig och säga att ”det här kan jag inte” men vill jag läsa en fransk roman så kan jag göra det. Det handlar om att påminna sig om att fortsätta vara föränderlig.
Samma gäller för stickning.
– Mönstren i boken är lätta även om det kan ta tid att sticka. Det finns ett värde i att det tar tid och att det får ta den tiden.
Mönstret inspirerat från strumporna som Erika Åberg hittade i Gotlands museums samlingar återkommer i flera olika plagg, bland annat en kofta och en tröja som fått namnet Eksta.
Erika Åberg formger unika plagg och många av dessa delar hon med sig av i sociala medier där de delas vidare och inspirerar andra. Men ”influencer” det vill hon inte kalla sig själv.
– Jag tänker mer att jag jobbar med folkbildning. Jag har en inre arkivarie. Jag gillar att se hur ett arbete växer fram och då passar Instagram bra, säger hon.
Hon använder även Instagram för att knyta kontakter och hitta nya nätverk.
Färgerna från Shetlandsöarna återkommer i mönstret på denna provlapp som Erika Åberg stickat när hon skapat mönstret till tröjan Eshaness.
I bokens kapitel som handlar om Gotland finns tröjan ”Stainbodi”, en uppdaterad fiskartröja med inspiration av gotlandsfårens gråa nyanser och de kallmurade strandbodarna längs öns kust.
– Den har ett enfärgat ok för bättre rörlighet, säger hon.
Sockan ”Eksta” som finns med i boken, har en alldeles speciell historia.
– Jag hittade ett par oanvända strumpor på Gotlands museum, de var från ett dödsbo i Eksta. Jag fastnade verkligen för de där strumporna, de gav massor av humlesurr och gåshud.
Hon visar en bild på originalstrumporna i sin mobil. De är stickade i svart och vitt med ett karaktäristiskt mönster på både fot och skaft. I original var de maskinstickade, nu har hon arbetat fram ett mönster för handstickning med lyfta maskor.
– Att sticka mönster med lyfta maskor är oerhört roligt tycker jag, eftersom det går att bygga upp mönster på andra sätt än när du bara stickar med flerfärgsstickning, säger hon.
Erika Åberg har stickat sedan hon fick lära sig det i syslöjden i skolan. ”Jag slutade aldrig sticka”, säger hon.
Erika Åberg stickar i ull från får av alla möjliga raser. I boken finns även en liten guide över de olika raserna och ullens egenskaper. Gutefårens ull är luftig och yvig och passar bra till filtar och beklädnadstyger. Gotlandsfåren, som är den vanligaste rasen på Gotland, har en glansig och glatt ull och hör till en av Erika Åbergs favoriter.
– Om jag bara fick välja ett garn att sticka i så är det garnet från gotlandsfåret jag skulle vilja ha, säger hon.
Erika Åberg delar sina arbeten på Instagram där kunskapen och traditionen bakom hantverket sprids vidare.
Nu för tiden väljer många att använda kläder av syntet både vid träning och till vardags. Men ullen har unika egenskaper som till viss del glömts bort i dagens konsumtionssamhälle där man inte längre i lika stor utsträckning tillverkar sina kläder själv.
– När jag springer och sen badar på vintern är det klart att jag inte vill ta på mig funktionströja. När jag går hem finns det ingen anledning till att gå och frysa, det får gärna vara lite trevligt också, säger Erika Åberg som föredrar värmande plagg av ull. Ull tar upp fukt dubbelt så bra som bomull och värmer även när den är fuktig.
För Erika Åberg är det även viktigt med hållbarhet och tar man hand om ett plagg av ull så håller det många år.
– Det är inte mitt jobb att läxa upp folk men det är mitt jobb att visa vad det finns för alternativ, säger hon.