KSMB besökte Visby och klubben Vår Lilla Planet.
Ur loppisfyndet ramlade ett oväntat brev
Jaja, det är säkert fusk, men Edvin Högdals mest minnesvärda kulturupplevelse 2022 var ett 60 år gammalt brev från en av de stora inom svensk litteratur.
I Lars Noréns sena diktsamling "Stoft" ger författaren uttryck för det äckel han känner för böcker som passerat många händer. Tänk alla onanister som bläddrat i den, konstaterar Norén.
Så har aldrig jag sett saken. Mitt bibliotek utgörs till stor del av volymer som inhandlats på antikvariat, loppisar och second hand-butiker, och för mig är varje kaffefläck, varje hundöra och varje utropstecken i marginalen en fantasieggande hälsning från det förflutna.
Vanligast är urklippen med recensioner från gamla dagstidningar och julhälsningarna som vill uppmuntra ungdomen till förkovran. Mindre vanliga är handskrivna brev från författaren själv.
Men precis ett sånt trillade ur det exemplar av Per Anders Fogelströms "Kring strömmen", som jag i december fick för tio kronor på Röda Korset på Hemse.
På vykortet, som gick till en Ulla Henrysson i Töreboda, beklagar den store stockholmsskildraren att han dessvärre måste tacka nej till den inbjudan som föregått brevet: "Har 'matat bort' hela hösten och måste försöka skriva nu." Av poststämpeln framgår att raderna plitades ner 1962, samma år som andra delen av fem i Fogelströms Stad-serie landade på bokdiskarna.
Vem var Ulla, blev träffen av senare och vad menas egentligen med att hösten "matats bort"? Frågorna retar fantasin, på samma vis som alla goda berättelser – och är dessutom en påminnelse om den kulturgärning som Röda Korset och andra förmedlare av gamla böcker uträttar dagligen. Edvin Högdal
Snopprock och Sexnolltvå lyser starkast
Det blev trots allt några lokala konserter för mig under 2022. Rock för Ukraina med Gotlands musikerelit på Munken, Tomas Ledin en ljummen kväll i Gåsemoras lada och Uggla, Miss Li och Petter en regnig dito på Kneippbyn.
Men starkast lyser ändå minnet från punkbandet KSMB:s spelning på Joda i Visby i höstas. För mig var det en tidsresa till högstadiet då jag köpte ”Rika barn leka bäst” och lärde mig texterna till ”Sexnolltvå”, ”Snopprock” och ”Klockan 8” utantill.
Hatten av för arrangörerna i Vår lilla planet som fick hit dem. Mats Pettersson
Pugh Rogefeldt gjorde starkt avtryck med låtan "Fasta klippa".
Pughs avskedshälsning känns på djupet
I tidig oktober gavs plötsligt låten "Fasta klippa" med Pugh Rogefeldt ut. Under 2019 spelade han in flera, vad han kallar, "rello-låtar", i det här fallet en 1700-talspsalm som han gör helt till sin egen. Bräcklig röst till mässingsmusik.
Mot bakgrunden att Pugh är svårt sjuk känns sången och dess text – "Fasta klippa öppna dig, låt mig få en plats i dig" – in i mage och märg. I slutet införlivas psalmen i hans första hit "Här kommer natten" från 1969. Ett betagande avsked från en banbrytande artist. Magnus Ihreskog
Gotlänningen Razmus Nyström gladde på Dramaten.
Ett stycke finkultur på Dramaten
Min bästa, och en av få, kulturella upplevelser under året blev ett stycke finkultur och mitt första besök på Dramaten. Det var uppsättningen av (Macbeth) med bland andra Razmus Nyström från Kräklingbo på scen som fick mig dit.
En spektakulär uppsättning som, på grund av en teknisk fadäs vid bokningen renderade i ett tillgodohavande som ledde till ännu ett besök: Romeo och Julia-körens julkonsert, även den makalös!
Sen var det härligt att åter kunna njuta av Så mycket Burgsvik en kväll i juli. Eva Bofride
Ukrainska pianisten Polina Pohozha gestaltaltade läget i världen.
Så mycket bättre kan inte världen gestaltas
Så drar sig min kropp till minnes. Långsamt. Och på en krigshärjad planet. Att nog har ett och annat trots allt gnistrat från kulturens och motståndets fyrbåk. En cirkusföreställning och ett dansande gästspel. Skarp humoristisk poesi. En handfull böcker och berättelser.
Och länge lär den unga ukrainska pianistens kärlek och bombmattor leva vidare. Polina Pohozha. Från sin asyl på ön. Så mycket bättre kan inte världens tillstånd gestaltas. Inte heller mina egna kastvindar. Mellan hopp och förtvivlan. Torsten Green-Petersen
Ulf Lundell tycktes måttligt road av sin publik vid Gåsemora-besöket.
Det är dags att säga adjö till en favorit
Jag har följt Ulf Lundell musikaliska karriär från start och fortsätter sannolika att göra i den mån det kommer mer musik. Men vad gäller konserter är det färdigt. Efter en sällsam upplevelse på Gåsemora för tre år sedan gick jag ifrån sommarens spelning med, som det sägs, "dålig smak i munnen".
En artist får göra som den vill, så klart. Och kanske hade han en dålig dag, men att höra honom smäda publiken, klaga på att den inte föryngras – "De där garnityren har jag sett nog av" – och att folk bär fula hattar, nja, då får det vara. Det måste kännas pinsamt för musikanterna! Magnus Ihreskog
Moonica Mac uppträdde tillsammans med Thomas Stenström på Fårö.
Moonica trollband i Gåsemora-ladan
Säga vad man vill om TV4:s numer långkörare ”Så mycket bättre” men att starka vänskaper föds på Grå Gåsen i Burgsvik är ett faktum. Sommaren 2021 fann Moonica Mac och Thomas Stenström* varandra och det var vi många tacksamma över när de gjorde gemensam sak i ladan på Stora Gåsemora på Fårö i somras. Under den fyra timmar långa konserten trollband Moonica Mac alla med sin spröda röst, medan Thomas Stenström frälste publiken med sin outsinliga energi. Fotnot: Nej, jag tillhör inte den Stenströmssläkten. Malin Stenström
En gåtfull och varm saga för unga och gamla.
En gåtfull saga om stillsam lycka
Författaren och illustratören Per Gustavsson har skrivit en omistlig bok med titeln ”Pojken, pappan och björnen”. Den handlar om en pojke som förlorar sin pappa men träffar en björn. Och en haj. En vacker, gåtfull och drömlik saga om stillsam lycka, sorg och nya upplevelser. De vemodsblå och frodigt grönbruna bilderna är fascinerande. Vi bär alla våra inre drömmar och barnjag. Det här är en mångbottnad och tankeväckande bildberättelse för alla åldrar. Även för barn. Lena Torndahl
Barndagen i Västergarn blev ett lyckopiller för såväl stora som små.
Barnen virvlade runt i ett glädjerus
Artiklar om Stelor i Västergarn brukar ofta innehålla ord som "succé" eller "framgång", så även i somras. Då testade Roxy för barn och unga – tillsammans med regionen, PA-kompaniet och själva hotellet – att arrangera en gratis barnfestival på platsen. Hela 800 personer dök upp.
Barnen virvlade runt i ett glädjerus, blev ansiktsmålade, lekte cirkus, lyssnade på Karl-Petters orkester (barnmusik i världsklass!), med mera. Både som småbarnsförälder och kulturintresserad hoppas jag att detta blir återkommande. Simon Bendelin
Cellisten Kristina Winiarski spelade tillsammans med pianisten Thomas Rudberg.
Ljuv romantik och avklarnat vemod
Allting stämde under Staffan Schejas kammarmusikfestival. Vackert väder, intressanta sångare och musiker och ett flödande generöst urval av fantastisk musik av alla de slag. Klassiskt, jazz och operett. Under konserterna växlade stämningen från ljuv romantik till avklarnat vemod. Minnesvärt var det när cellisten Kristina Winiarski och pianisten Thomas Rudberg framförde en himlastormande passionerad version av Sergei Rachmaninovs cellosonat i g-moll. Vackrare blir det inte. Lena Torndahl
Jakob Hellman på Stelor, årets bästa konsert tyckte GT:s Oscar Stomberg.
Det var värt att vänta på Hellman
Fans av folkmusikartisten Dean Gitters fick vänta hela 57 år på en uppföljare till debutalbumet. Jakob Hellmans supportrar behövde bara vänta 32. Själv var jag inte ens född när "...och stora havet" spelades i skivbutikerna, så när jag säger att det var värt väntan på uppföljaren kanske det inte väger särskilt tungt. Men det var värt väntan.
För att då inte tala om att få höra Hellman live, för första gången någonsin för egen del. Hans spelning på Stelor var nämligen inte bara sommarens bästa konsert, utan årets. Oscar Stomberg
Poeten Göran Sonnevi svarade för årets läsupplevelse, tycker GT:s litteraturrecensent Håkan Anderson.
Sonnevis diktbok är årets läsupplevelse
Poeten Göran Sonnevis diktbok "För vem talar jag framtidens språk" var och är en enastående läsupplevelse. En blivande klassiker. Så här skrev jag:
”Som i en vintergata strömmar texterna fram över boksidornas universum. Hisnande djup och avstånd. Galaxer, stjärnor och planeter men så låter han plötsligt blicken landa på en pärlgräsfjäril mitt i sommarsolståndet.”
Det är också en bok starkt skuggad av pandemin där det bland mycket annat finns tolv långdikter om en nästan overklig tid, som vore det en doft av en framtid vi inte gärna vill se. Håkan Anderson