Sudrets teaterförening presenterar ”Finska för invandrare” och Nordret presenterar ”Närheten”.
– Det är två fina premiärer och två väldigt olika föreställningar, säger Birgitta Apelkvist som är ordförande för Sudrets teaterförening.
Både de och Nordret är en del av Riksteatern, som har sina premiärer runt om i landet, och nu har Gotland två som sker dagarna efter varandra.
Den första är ”Finska för invandrare”, en komedi med farsartade missförstånd och finskt allvar.
– Det handlar om en ung man som kom hit med sina föräldrar under den stora invandringen, när vi tog hit mycket finsk arbetskraft, och hans föräldrar ville verkligen att han skulle bli försvenskad. Han möter en äldre kvinna som också kom hit då, men hon försöker hålla liv i sina finska rötter, berättar Birgitta Apelkvist.
Det var främst under 1950 och 60-talen som många finländare invandrade till Sverige.
– Hit till Gotland var det inte de stora grupperna som kom, för de stora bruken och arbetsplatserna fanns inte här, utan de kom individuellt. Vi hade även krigsbarn som kom till Gotland, säger Birgitta Apelkvist.
Före teaterpremiären kommer det vara ett mingel med finsk-gotländska kopplingar.
– Då kommer vi bjuda på finska piroger med äggsmör och på musik. Julia Westberg, som har en finsk mamma, sjunger och Hillevi Knutas spelar dragspel. Anna-Liisa Andersson kommer berätta hur det var att komma hit till Gotland från Finland och Anu Viik om konsten att lära sig finska snabbt, säger Birgitta Apelkvist.
Därefter visas pjäsen med de två fiktiva personerna som vill hitta sig själva i det svenska och det finska.
– Den handlar ganska mycket om det existentiella, om identitet och var man hör hemma.
Kvällen därpå, i Slite, bjuds publiken in i ett annat sammanhang med dansföreställningen ”Närheten”.
– Vi känner oss hedrade att vi får ha Sverigepremiären och är så glada att de kommer. Det är en stor ensemble med fem dansare och en musiker, berättar Maria Larsson, som är ordförande för teaterföreningen Nordret.
De bjuder in till en nära föreställning där dansarna och musikern rör sig för, med, emellan och runt om de som är där.
– Man har alltså inte en scen långt borta utan de är bland publiken, säger Maria Larsson.
Koreografen Tove Sahlin utformar danskonsten utefter såväl publiken som platsen och har noga valt ut sin premiärscen.
– Hon ville ha en plats där människor upplever mer än bara föreställningen och den häftigaste platsen hon hittade var faktiskt Slite kyrka. Det är en modern kyrka med panoramafönster ut mot hela viken, så att man ser skärgården utanför, berättar Maria Larsson.
Platsen valdes ut när koreografen besökte ön 2019 och den planerade premiären skulle vara den 24 mars 2020.
– Nu vet vi hur det blev. Den 17 mars så stängde Sverige för coronan och nu två år senare kan vi äntligen ha premiären.
Förutom att föreställningen inte kunde spelas på grund av pandemirestriktioner så blev dess tema mer angeläget.
– Det blev verkligen aktuellt under hela pandemin eftersom avsaknaden av närhet var något vi människor led av. Tove Sahlin gjorde den här i precis rätt tid och det var olyckligt att pandemin kom innan premiären, säger Maria Larsson som tror att igenkänningen kommer att vara större nu.
– För vad var det vi saknade mest? Inte var det flygresor till Thailand utan det var närheten till människor, säger hon och välkomnar teaterpubliken till Slite.