Wilderäng debuterade som författare med romanen ”Midvintermörker” 2011, vilken hade Gotland som fond.
I nyutkomna ”Drönarhjärta”, hans tionde roman, återvänder han till Gotland och inleder alltså en ny thrillerserie. Huvudperson är Hanna Hjerta, operatör vid Specialförbandsystemets sektion för operativ teknik.
– Tidigare har jag skrivit korta serier där man förstör hela världen, och då har det ju inte gått att fortsätta. Det här är bredare och mer verklighetsnära.
Att Wilderäng, bosatt i västgötska Sätila, väljer Gotland kan tyckas märkligt då hans relation till ön är knapphändig.
– ”Midvintermörker” skrev jag utan att ens ha varit där. Första gången jag var på Gotland var i samband med Almedalsveckan 2016. Men allt bygger på research och i höstas tog jag en rejäl sväng runt om på ön för att kolla av alla platser, säger han.
”Drönarhjärta” är en brett upplagd roman och utspelar sig sensommaren 2016 i såväl Stockholm, Moskva och Kaliningrad som i gotländska socknar som Kräklingbo, Kappelshamn och Roma liksom förstås Tofta skjutfält.
Handlingen är fiktion men baserad på verkliga militära och säkerhetspolitiska händelser.
– Den sommaren var den punkt då vi var närmast ett nytt europeiskt storkrig. Ryssland hade mobiliserat reserven och skickat till gränsen mot Baltikum, Sverige sände samtidigt trupp till Gotland och lät sedan dessa stanna som en första etablering av ny permanent närvaro på ön, säger Lars Wilderäng.
Det är i den kontexten han låter den nya romanen utspela sig.
Och som tidigare försvarsdebattör i egen blogg har han förstås en synpunkt även på det rådande säkerhetspolitiska läget:
– Sverige har börjat återta en försvarsförmåga, vilken nu är betydligt bättre än exempelvis 2016. Varje gång Ryssland håller sina storövningar är det viktigt att agera, annars finns risken för ett angrepp. Tröskeln är högre i dag är vid tiden för ”Midvintermörker”, då var den i praktiken noll.
Lars Wilderäng har i dag alltså givit ut tio romaner vilka sålts i 600 000 ex och dessutom översatts till flera språk.
Det kan kännas lite surrealistiskt, erkänner han.
– Att ni stå på samma hyllor som många av mina förebilder, ja, det är overkligt. Samtidigt ligger det mycket jobb bakom. Och uppenbarligen gör jag något som uppskattas av läsarna.