Tina-Marie Qwiberg har genom åren etablerat sin lågmälda röst och berättande i det allt mer tilltagande mediebruset.
Med lugn stämma och sin gotländska accent låter hon oss komma nära de små skeendena. En knopp som brister, en larv som kryper, ett blads nerver som ett eget kosmos, en fågelflock som lyfter som en enda kropp.
– På ett sätt känner jag mig mer som vän med naturen än kulturen, samhället och människorna. Jag har alltid fascinerats av hur ekosystem fungerar, hur talgoxarna snackar med varandra. Vi människor är bara en art bland andra arter.
Den här gången, i den timslånga ”Mellan himmel och jord”, handlar det om en gnagande oro inför något vi människor inte kan förutse effekterna av.
Vi känner det, vet det, men…
– …är det tillräckligt konkret för att vi ska stanna upp och göra allt vi kan för att stoppa en skenande global uppvärmning, funderar hon.
Ja, vad säger du? Är det?
– Nej, jag tror tyvärr inte det. Vi kan jämföra med coronan, när den kom agerade vi. Klimatförändringarna smyger sig på och är inte lika påtaglig, planeten och naturen är en långsam organism.
Det finns så många parametrar, menar hon, att människan inte förmår hålla fokus på vad som sker. Att förtränga är samtidigt en överlevnadsfråga, åtminstone på kort sikt.
”Mellan himmel och jord” är tillkommen under tre år och skapad av Tina-Marie tillsammans med Andi Loor, som såväl filmat som redigerat.
Också Leif Eiranson och Hans Berggren, båda foto, och Björn Carlsson, ljud, har varit involverade.
Tänkt var att skildra de vitkindade gässens ankomst och flykt, med det utvecklades till någonting annat, större.
Hon bär verkligen den där gnagande oron, säger hon, Tina-Marie. Reell är den, därför blev filmen som den blev.
– Jag är inte alls särskilt positivt lagd, det där med att leva med något slags hopp är passerat sedan länge, jag har mer gått över till förtvivlan, faktiskt.
Det är något som inte stämmer, hon känner det; den heta sommaren 2018, fjolårsvintern utan tjäle, det är stora krafter och förändringar i omlopp.
Ändå har hon vinnlagt sig om att göra en vacker och tilltalande film. Skönheten i en blåsippa, i ett änge; vårens alla färger som del av ett större sammanhang och gemenskap.
Naturen har varit med om klimatkriser förr, den kan hantera förändringar och fortsätta utvecklas. Om vi tillåter det.
– Ger vi naturen mer plats kan den hjälpa oss ur krisen. Ofta glömmer vi att naturen redan håller på med ett klimatarbete, det bör vi förstärka, säger hon.
Det långsiktiga med hennes mångåriga berättande, den fresk av kunskap hon i någon mån målar, är att skapa insikt i naturens förutsättningar.
– Jord, vatten, skog, luft, vi måste förstå att och hur allt hänger ihop, det är så lätt att tappa sambanden.
Har vi människor generellt gjort det, tycker du?
– Ja. Och fort har det gått, det är som att den grundläggande kunskapen om naturen saknas hos de allra flesta, säger hon.
Sedan ett och ett halvt år bor Tina-Marie i nordöstra Skåne, norr om Kristianstad, mitt i skogen.
Hon har alltid haft en längtan till just skogen, säger hon. Till tystnaden, till fåglarna. Och där är hon nu, där fångar hon stunden.
– Just därför valde jag att bosätta mig här…jag vistas i naturen med vördnad, respekt och en stor skopa kärlek.
”Mellan himmel och jord” sänds i SVT på påskdagen den 4 april klockan 19.00 och kan även ses på svtplay.