Sommaren är som en Trisslott. Man hoppas på högvinst, men skrapar oftast bara fram moln och nitlotter. Tillbaka på jobbet igen efter att faktiskt ha råkat kamma hem storvinsten i semesterlotteriet summerar jag en konstig sommar. Värmeböljan med över 30 grader kom redan till midsommar när jag gick på ledighet. Fyra veckor senare packade finvädret sin kappsäck och tackade för sig – lagom när jag började jobba igen. Jag sörjer med dem som fick sen semester: Äppelpaj och turkiska kräftor uppväger inte lata dagar på stranden.
Nu vaknar jag krispiga morgnar med en knapp handfull plusgrader ute redan strax efter klockan 05. Livets dygnsklocka har förskjutits och jag inser att allt har hamnat i totalt fel ordning. Under mina småbarnsår var 05.00 ren tortyr. Barnen kunde vakna ännu tidigare och jag var ständigt i akut behov av sömn. Dödstrött. I flera år måste jag ha varit en trafikfara. Ni vet känslan. Man kommer fram till Roma, och har inte en aning om hur man kommit dit? För att få sova brukade jag ibland vid 04-tiden barrikadera fönster och dörrar inifrån och lägga mig på vardagsrumsgolvet. I ett hav av klossar och mjukisdjur fick barn med skev dygnsrytm leka – medan jag försökte sova med huvudet på det stenhårda golvet. 20 år senare vaknar jag precis samma tid. Glad och pigg som en mört.
Det är inte bara golvet som var stenhårt under småbarnsåren. Banken knackade varje månad på dörren och krävde dryga räntor och amortering – blöjor och matkassar tog resten. När man i livet verkligen behövde pengarna som bäst var plånboken som tunnast. Jag önskar mig en konsultrapport som visar hur ekonomi och sovtid kunde jämnas ut över tid. Det var också ämnet på den enda sommarfest corona tillät. Någon lyfte möjligheten till en sommarföräldrapenning upp till barnen fyller 18 år, för att få mer tid även med sina äldre barn. En annan menade att samhället kräver körkort för drönare, moped och motorsåg. Men att vilken idiot som helst kan skaffa barn – helt utan vare sig utbildning eller uppkörning.
Körkort eller inte, men sommaren innebär också ofrånkomligt krockar mellan det gotländska och fastlänningarna. Kompisen har varit på besök i Skåne på bilsemester. Väl framme sa hon på bred suderdialekt: "Jag sket´ ner hela bilen med jåcke". Den skånska värden såg förskräckt ut – sket ner innebär något helt annat för en icke-gotlänning.