Gotlands svarta guld, som öppnades i lördags, är en del av flera utställningar som är tänkt att kunna flyttas runt till olika offentliga platser, och består av en mindre skärmutställning inklusive vissa väldoftande inslag.
Frode Falkenhaug, slöjd- och formkonsulent på Gotlands museum, har arbetat länge med projektet:
– Tjärbränningen hör på något sätt väldigt intimt ihop med den gotländska identiteten, och anledningen till det är bland annat att vi har så mycket av kådrik tall. Gotland är sedan urminnes tider känd för sin tjära, med bland annat tull-listor från 1300-talets Lübeck där man importerat gotländsk tjära.
Han har försökt fokusera på det gotländska perspektivet i sin utställning, där man förutom flera skärmar med illustrationer och historia även möts av en underbar doft så fort man kommer in i lokalen.
Frode Falkenhaug berättar att Visby hade ett eget tjärhov – en slags lagerbyggnad med egen ämbetsman, eller så kallad tjärvräkare, som kontrollerade tjäran för export.
– Nästan varenda större gård med skogsmark hade eget såide på den tiden, vilket är en härlig tradition som på flera ställen finns bevarad än i dag. De gotländska tjärbygderna var skattlagda när det gällde tjära, vilket innebar att man var ålagd att leverera ex antal tunnor. För tjära var ju i princip den enda produkt man kände till som kunde bidra till att rökskydda trä och exempelvis hampa, vilket gjorde tjära till Sveriges tredje största exportartikel runt 1600-talet.
Senare upptäckte man stenkol med biprodukten stenkolstjära, vilket gjorde att trätjäran kom på undantag. Dock insåg man efter bara 50 år att stenkolstjäran hade sina avigsidor, och att det underliggande träets fibrer i princip helt ramlade isär.
– I dag finns ett nyvaknat intresse för trätjära, allrahelst när det kommer till behandling av kulturbyggnader, säger Frode Falkenhaug.
Frode tillsammans med byggnadsantikvarie Pär Malmros tittar nu i ett projekt på att hitta sätt att använda gamla metoder av tjärbränning och försöka få det mer storskaligt utan att riskera skogsskövling, för att på så sätt kunna få fram större kvantiteter högkvalitativ tjära.
– Det är ganska komplicerade saker. Trots att vi använt tjära i många årtusenden så är tjärans kemi inte särskilt utforskad.
