Ola Onabulé tillsammans med Gotland Big Band på Wisby Strand.
En fantastisk helhetsupplevelse fick vi lyckligt lottade åhörare uppleva på Wisby Strand. Ola Onabulé – en virtuos som sjungit på världens alla jazzscener – mötte Gotland Big Band. Konserten började instrumentalt med Gotland Big Band på en smakfullt möblerad och ljussatt scen.
Musikerna gjorde verkligen ”Big Dipper” av Thad Jones rättvisa. Det är tight, lekfullt och proffsigt. Bandet har solister som skulle kunna stå på vilken världsscen som helst utan att behöva skämmas.
Och när man sitter där i bänkraden och funderar på om det kan bli mycket bättre än så här kommer han in på scenen, Ola Onabulé!
I stilig kostym och med humor, värme, äkthet och en makalös röst, med ett omfång på tre och en halv oktav, trollbinder han oss från första stund. Det är stort att få uppleva en sådan ”röstakrobat” live.
Tyvärr upplevde jag lite ljudmässig obalans mellan orkester och solist i början men efter paus var ljudet perfekt.
Själv kunde jag inte låta bli att direkt kastas tillbaka till tonårsrummet och mina vinylskivor med sångaren Al Jarreau. Olas röst påminner mycket om honom. Men som jag läser i programbladet är vi många som tycker så. Därför berättar kvällens solist att det är viktigt för honom att göra sitt eget. Det tycker jag han gör han rätt i!
Dock bjöd Ola på en av föregångaren Al Jarreaus stora hits, ”Spain” och på applåderna som följde var det inte svårt att förstå vad publiken tyckte om det.
Efter paus fick vi i publiken återigen njuta av instrumentalmusik. ”From time to time”, en otroligt läcker komposition av Gotlandsmusikens nyanställde basist Josef Karnebäck.
Gotlandsmusikens nyanställde basist och kompositör Josef Karnebäck in action
Programmet var mycket varierat. Ola Onabulés egna låtar med titlar som ”Soul Town”, ”Love again”, ”One life” med flera.
Tvära kast mellan fullt ös med hela orkestern och finstämt, nästan skört, med enbart sång och akustisk gitarr. Det var härligt oförutsägbart.
Efter konsertens sista låt ville ovationerna aldrig ta slut. Ett extranummer blev det och efter att, likt Freddy Mercury ha fått oss att härma lyckades Ola Onabulé få hela publiken att sjunga med i sista sången.
När Gotland Big Band spelar tänker jag osökt på ordspråket ”man behöver inte gå över ån efter vatten”. Men när en världsartist som Ola Onabulé väljer att komma ”över ån” till oss på Gotland på sitt första Sverigebesök måste jag erkänna att det känns stort!