Verklighetens betygsättning

Om vi bara privatiserar, konkurrensutsätter och avreglerar så fixar marknaden allt. I ekonomernas teoretiska laboratorium behöver vi inte oroa oss för någonting. Men nu knackar verkligheten på dörren. Den verklighet vi lever i.

Foto:

Gotland2020-04-17 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi har tydligen haft problem att få vår sjukvårdsutrustning och våra mediciner exakt i tid. Otur? Nej, det är frågan om en oundviklig konsekvens av en marknadsliberal politik. I en radiointervju sade en ansvarig Stockholmspolitiker att ”ingen kunde väl i sin vildaste fantasi förutse att det skulle bli stopp för export/import inom Europa”. Det är ett uttalande som är ett skrämmande exempel på bristande förstånd och kompetens (för att uttrycka sig väldigt hövligt). För att förutse att det vid en kris kan vara svårt att komma över livsnödvändiga varor och material från andra länder behöver man inte någon fantasi alls. Det är fullt tillräckligt med vanligt bondförnuft och ett minimum av kunskaper i historia. Och en pandemi är ett i allra högsta grad förutsägbart och troligt sådant hinder. Det VET alla och envar, dvs. det är känd kunskap. Vi kan tydligen lägga åtskilliga miljarder på en krigsmakt som ska försvara oss mot ett högst osannolikt ryskt angrepp medan vi inte kan lägga en krona på att försvara oss mot hot – som en pandemi – vi med hundraprocentig säkerhet VET kommer att realiseras. Jag får inte den ekvationen att gå ihop.   

Det europeiska marknadsliberala experimentet, dvs. EU, är inte heller något att hålla i handen när åskan går. Solidaritet med människor utanför EU har man sedan länge tagit avstånd från. Nu rämnar även den inre solidariteten. Var och en ser till sitt. Storbritannien har man lyckats skrämma bort. I stället stryker man totalitärt anstrukna regimer i Polen, Slovakien, Ungern och Österrike medhårs. 

Om vi bara privatiserar, konkurrensutsätter och avreglerar så fixar marknaden allt – vi behöver inte oroa oss. Detta har nu under årtionden trummats in i våra medvetanden. Att dessa ledstjärnor redan hunnit urholka välfärden rejält, prioriterat bort jämställdhet och solidaritet samt skapat en tilltagande samhällelig otrygghet och oordning har inte fått dem att slockna. Destruktiva krafter är starka. Men kanske är det nu läge för konstruktiva och samhällsbejakande krafter att ta plats på arenan!   

Hiss 

Anders Tegnell

Diss

Medias (och Trumps) okunniga och ihärdiga tjat om att Sverige skulle göra något annat än våra grannländer för att hindra verkningarna av pandemin.