Victoria Einarsdotter visar sin utställning på Fornsalen. Hennes vaxade textilier blir till skulpturer, frusna ögonblick och rörelser som i dvala.
Det är en märklig känsla att kliva in i rummet på Gotlands museum, där Victoria Einarsdotter sedan i fredags tagit över "konstkavlen" som nästa utställare. Ögonblicket tycks vara som fruset i stunden i de vaxade och färgade klänningarna som dansar längs väggarna. Utställningen heter "Hibernation", det vill säga viloläge eller dvala.
– Man är i ett viloläge, hjärtat går långsammare och andningen. Det har jag varit i till och från i 20 år, säger Victoria Einarsdotter och förklarar att hon känt det som att hon levt utanför samhället under de år hon varit sjuk.
Allt skapas intuitivt för hand utan någon större planering. Victoria Einarsdotter berättar att hon vill vara fri i tanken.
Utbildad till inredningsarkitekt i London och Göteborg flyttade hon tillbaka hem till Gotland från England 1999.
– Jag var tvungen att komma tillbaka, jag kraschlandade här, säger Victoria Einarsdotter.
Hon har en iver att få skapa, och där vill hon vara så fri som möjligt.
– Jag går bara på känslor och det blir det inte om man planerar. Jag har aldrig någon plan utan har mest sytt till mig själv, säger hon och berättar att hon också har fyra modeller som hon kan skapa kläder till i olika uttryck.
Tyg och plast används i de skulpturala formerna.
Plast, papper, textil, och kläder som klippts isär med sax, materialvalet är ganska speciellt. Så också sättet de filmer gjorts på som visas i utställningen. Victoria Einarsdotter förklarar hur hon simmat omkring under ytan, i ett kalkbrott i en av sina klänningar, och blivit filmad. I Roma sockerbruks industrimiljöer har filmen sedan projicerats, medan modeller i klänningar sakta skridit fram i slow motion och i sin tur blivit filmade.
Ett ögonblick ur Victoria Einarsdotters film som visas på hennes utställning.
Känslan hos betraktaren blir att man befinner sig under ytan, som på ett sjunket skepp.
– Jag var otroligt lycklig efteråt. När vi hade filmat kände jag att då kunde jag dö. Allt hade varit inne i mitt huvud så länge, säger hon.
Victoria Einarsdotter visar sin utställning på Fornsalen. Hennes vaxade textilier blir till skulpturer, frusna ögonblick och rörelser som i dvala.
Om utställningen på museet är början eller slutet vet inte Victoria Einarsdotter. Hon lever i nuet och hoppas få fortsätta skapa, film med sin egen rekvisita och modeller.
– Det känns som att jag lever på övertid. Jag har varit väldigt sjuk och det känns som en lyx att jag får vara här, säger hon och berättar om ett samarbete med ett engelskt magasin för film och mode.
De vaxade kläderna i sitt uttryck är hennes sätt att kommunicera.
– Att få beröra andra människor är det viktiga för mig. Det här klarar jag mig inte utan, det känns väldigt fysiskt – det är som min kropp.