På fredag kommer komiken Henrik Nyblom till Gotland med sin soloshow "Stå upp för Henrik Nyblom".
– Nu är jag inne på exakt hälften av alla stoppen under min turné, säger han.
Totalt gör han ungefär 150 föreställningar om året och ingen är den andra lik.
– Det finns en grund bakom allt men världen förändras så snabbt och man möter nya människor i nya städer, man vet aldrig vad som ska hända. Jag gillar att ha med publiken och bygga föreställningen kring det, säger han.
Under våren har han även gjort stor succé i sociala medier med sina klipp där han går runt och stör folk på stan med en keytar, en slags keyboard man hänger på magen likt en gitarr. Med sitt stora skägg, yviga hår och ofta färgglada kläder som för tankarna till campingsemester på 80-talet, går han fram till folk och improviserar musik. Trots att han kan vara både fräck och framfusig är det sällan någon som blir arg.
– Jag ser mig själv som superunderdogen, det förstår de, man känner av hierarkin, säger han.
Trots att han numera är ganska känd, gillar han inte att gå före i kön och skulle aldrig säga att han tillhör någon slags kulturelit.
– Jag är från Skara, jag känner mig som en del av folket, säger han.
Henrik Nyblom ser fram emot att komma till Gotland.
– Det blir intressant att se hur läget är, om det är så som vi läser om att det är just nu, säger han.
Han har varit på Gotland flera gånger tidigare, bland annat tillsammans med komikern Magnus Betnér.
– Visby är Sveriges finaste stad, särskilt innanför murarna. ”Miurarna”, säger han med eftertryck på improviserad gotländska, och fortsätter:
– Ni har en ”go” dialekt.
Men det är inte bara dialekten han gillar.
– Gotland känns väldigt konstnärligt, varannan person man möter jobbar med att dreja eller måla blommor i motljus. Kommer man hem till någon så målar den personen. Det finns en skapande ådra hos gotlänningar. Det känns lite som ett hippieland, många är spirituella och tror på spöken. Håller du med om mina fördomar?
Henrik Nyblom bor i Stockholm, eftersom han säger att det är ett måste med hans yrke, men han känner sig som en vagabond.
– Jag vill vara som Bob Dylan 1989, på en ”never ending tour”.
Den senaste tiden har han även drömt mycket om en egen ekologisk pool.
– Du bygger en pool med naturligt vatten, en sjö med ett vattenfall. Sen kan man ha karpar som simmar där och jag drömmer om ett hus. Det kanske blir på Gotland, säger han.