Ny avhandling
På Gotland låter man gamla träbåtar ligga på lit de parad när de tjänat ut. Bland rester av gotländska allmogebåtar kan den som har ett tränat öga urskilja några som inte riktigt passar in i bilden. Det gjorde Mirja Arnshav när hon 2017 såg resterna av båten vid fiskeläget i Gammelgarn.
– Jag deltidsbor på Gotland och tycker det är fint att gå längs kusten. Jag var sugen på att forska och hade planer på ett arbete om hur svartek tas tillvara och används, men när jag såg båten vid Sjaustru kom jag på andra tankar, berättar hon.
Mirja Arnshav hörde sig för om någon kände till båtens historia. Hon fick kontakt med Hans Nordström, som tillsammans med sin pappa var de som hittade båten som tom på innehåll drivit upp på iskanten vintern 1944. Det togs för givet att det var en flyktbåt, vilket får stöd när Mirja Arnshav studerat hur båten är byggd.
Mirja Arnshav utbildade sig till arkeolog vid Södertörns högskola och har nu en tjänst vid Sjöhistoriska museet där hon arbetar med maritim arkeologi. I fredags lade hon fram avhandlingen ”De små båtarna och den stora flykten” vid Stockholms universitet.
Under andra världskriget flydde mer än 30 000 balter till Sverige, de flesta i små båtar. Drygt 10 000 flyktingar kom till Gotland.
– Båtarna var påfallande små. Det var ett stort risktagande att ge sig ut på öppet hav med dem, men båtarna var deras biljett till friheten.
Sovjetunionen var nitisk i sin strävan att få flyktbåtarna återlämnade. Av de 740 som listades återlämnades cirka 650 båtar. Några blev kvar och har gått olika öden till mötes. Av de 35 båtar som ingår i Mirja Arnshavs avhandling finns tio på Gotland. Medan den vid Sjaustru sakta vittrar sönder vårdas fyra andra av gotländska hembygdsföreningar: en på Gotska sandön, två på Fårö samt en i Slite. Det gör hembygdsrörelsen till den största svenska aktören för bevarande av de kulturlämningar som flyktbåtarna utgör.
– Flera museer i Baltikum visar flyktbåtar. De är mycket stolta över båtarna som är guldkorn i samlingarna. I Sverige finns bara en på museum. I Karlskrona, berättar Mirja Arnshav.
Berättelserna om flyktbåtarna, och kunskapen om dem, är fragmentariskt spridd i Sverige. Med Mirja Arnshavs avhandling träder en tydligare bild fram. Arbetet är publicerat i en vacker bok, där många av flyktbåtarna finns dokumenterade med bilder.
– Jag är lite sent ute. Flyktbåten vid Sjaustru är på väg att vittra sönder, och när man samlar berättelser får man ofta prata med andra generationen. Minnena från baltflykten håller på att försvinna, konstaterar Mirja Arnshav.
Hon ska fortsätta arbetet med baltflykten. Sjöhistoriska museet har startar projektet ”Flyktens materialitet”. Den stora flykten är dåligt dokumenterad i samlingarna, och nu samlas föremål in som på något sätt kan relateras till flykten.
– Vid Sjöhistoriska museet har vi nästan inga föremål från baltflykten. Det är en besvärande kunskapslucka, tycker Mirja Arnshav och fortsätter:
– Det är väldigt gripande att se vad flyktingarna tog med sig. Nallar och kramdjur, väskor, doppresenter och kökssilvret, kläder. Det är väldigt roligt med den bredd föremålen har.
Mirja Arnshav vill gärna höra gotlänningarnas berättelser, och tar gärna emot föremål om sådana finns i gömmorna.
– Vi planerar en utställning som kan öppna 2022. Kanske blir det en vandringsutställning som kan visas på flera håll i landet, säger hon.