I år är det 100 år sedan kvinnor för första gången kunde använda sin rösträtt i valet till riksdagens andra kammare. I samband med det och internationella kvinnodagen landar Eva-Karin Gyllenbergs bok "Svenska kvinnliga pionjärer – från Agnes till Wilhelmina" på bokdiskarna. I boken berättar författaren om 40 historiska kvinnor, var och en föregångare på sitt sätt. Hotelldirektören Wilhelmina Skogh blandas med till exempel polkagrisens moder Amalia Eriksson och kvinnan som startade Majblomman, Beda Hallberg.
– Det är kvinnor med skinn på näsan och väldigt mycket tåga, säger författaren och journalisten Eva-Karin Gyllenberg och berättar hur hon hittade pionjärerna.
– Jag har Googlat och läst memoarer, antologier och biografier. Jag har också blivit inspirerad av Svenskt kvinnobiografiskt lexikon och så har jag bakat ihop det till en mix.
I boken berättar författaren om Wilhelmina Skoghs liv och öde. Hon föddes 1849 på Fårö men lämnade ön för Stockholm som 12-åring.
– Redan på kajen i blev hon avlurad både sin nya kappa och sin kappsäck av en man som erbjöd sig att hjälpa den lite vilsna flickan, säger Eva-Karin Gyllenberg.
Trots en trist start på livet i Stockholm blev det bättre och Wilhelmina Skogh arbetade sig så småningom upp inom hotell- och restaurangbranschen. Hon blev hotelldirektör på Grand Hôtel och tog initiativet till att bygga en vinterträdgård som skulle locka gäster. Men trädgården blev dyr, tiderna sämre och gästerna uteblev. Wilhelmina Skogh fick skulden för nedgången och lämnade posten som direktör år 1909. Efter första världskriget fick hon själv ekonomiska problem och tvingades flytta ut från den borgliknande villa Foresta hon byggt på Lidingö. Tack vare ett avtal med Grand Hôtel kunde hon den sista tiden av sitt liv bo i ett rum i Bolinderska palatset.
– Hon var värd ett bättre öde, säger Eva-Karin Gyllenberg.
Boken om kvinnliga pionjärer skulle från början handla om kända Stockholmskvinnor men kom att omfatta kvinnor från hela landet. Vissa av de mest kända kvinnliga pionjärerna har författaren valt bort då det redan skrivits åtskilligt om dem. Målet har heller inte varit att komma med några nya avslöjanden om kvinnorna utan kanske mer att göra läsarna nyfikna på deras öden.
– Jag hoppas att andra ska ha glädje av kvinnorna, bli inspirerade och inte vika ner sig utan kavla upp ärmarna och kämpa på, säger Eva-Karin Gyllenberg.