– Det känns så kul. Jag tjatade om Visby inför förra turnén, dels för att jag tycker att det är så vackert, dels för att det känns som en stad med roliga och glada människor. Så när vi gjorde uppföljarturnén, tog jag chansen att tjata lite till och den här gången lyckades det, konstaterar William Spetz nöjt.
Wisby strand är en av de sista anhalterna innan finalen på Cirkus i Stockholm 22 april. Då kommer han att ha gett föreställningen totalt 65 gånger.
– Vad vi vet är det klart för gott då. Så det är sista svängen, säger William Spetz, som ännu inte tagit in att det snart är över.
– Det har jag inte vågat närma mig än. Även om det är kort kvar är jag mitt uppe i turnén rent mentalt. Men det kommer att bli sorgligt, det vet jag att det kommer att bli.
Den självbiografiska föreställningen om hans älskade mormor Ulla, som dog i hans famn i januari 2015, är ute på en andra turnéomgång, sedan urpremiären på Scalateatern i september 2016.
– Det speciella är att jag går igenom olika delar av sorgeprocessen. Ju mer jag spelat, desto mer har jag landat i materialet. Den här turnén är tveklöst den roligaste. Det har varit så himla lustfyllt, tvärtemot vad man kanske tror.
Den nyblivna 22-åringen gjorde sig redan som tonåring ett namn med sina humoristiska videor på Youtube, som följdes upp av humorserierna ”Williams lista” och ”Scener ur ett tonårsliv” som sändes i SVT play. Sedan dess har han hunnit etablera sig även som skådespelare och programledare, bland annat genom att leda Melodifestivalen 2016. Men erfarenheten till trots blir det aldrig slentrian för William Spetz.
– Jag är precis lika nervös inför varje föreställning och sen är det precis lika roligt varje gång, säger han.
Föreställningen har också fått leva och förändras med tiden.
– På ett sätt är det olika föreställningar varje gång och publiken skiljer sig också åt från gång till gång. Vi har gjort om några nummer och vässar alltid på föreställningen, säger William Spetz.
Att i så stor utsträckning arbeta med sig själv, både som skådespelare och med ett självbiografiskt manus, skulle kunna kosta på, men för William Spetz har det nästan haft motsatt effekt.
– På något sätt har den här historien varit väldigt läkande för mig. Det är det bästa jag vet – teater och skådespeleri, men det har också varit en sorgeprocess. Men när ljuset går upp efter föreställningen och jag ser i publikens ögon att nu känner de också mormor, då är hon kanske inte här, men hon är inte död.
Spetz är inte rädd för att balansera på gränsen mellan skratt och gråt, glädje och sorg.
– Det är lite grejen med föreställningen, det är lite utmaningen. Innan har jag bara gjort komedi.
Att skämta friskt om sin egen person och sina tillkortakommanden, har blivit något av hans signum.
– När det kommer till mig själv och mitt liv känner jag mig väldigt fri. Då är det också jag själv som bestämmer vad som är sant.
Även familjen får sina slängar av sleven.
– Jag driver som fasen med mina föräldrar. Medan mormor lyfts fram som förebilden har mamma och pappa blivit två amöbor på scenen. Men självdistansen har jag också fått från dem, så de stöttar och älskar mig, slår han fast.
William Spetz beskriver hur det är att komma helt slut till en ny spelplats. När han sedan kollat in scenen och lokalen så småningom börjar fyllas på och han hör ett glatt sorl från publiken, är det som att kroppen går igång och laddar om.
– Jag mår alltid lite dåligt innan och tänker ”är jag tillräckligt bra?”. Sen går jag ut och ger allt. Det där tvivlet är nog mitt driv, att det alltid kan bli lite bättre.
– När jag går av sen är jag fysiskt trött, men psykiskt skulle jag kunna flytta byggnader med tankekraften. Jag älskar den där kicken!
Samtidigt är det en tuff bransch han gett sig in i.
– Man är hela tiden sin prestation – jag kan inte skilja på mig själv och det jag gör. Det är tufft, för det finns en ständig värdering av en och det är ofta upp till andra att göra den. Man måste vara ganska naken och samtidigt härdad, den balansgången är jättesvår.
Men mest av allt är han oändligt tacksam över att få leva det liv han drömt om sedan barnsben.
– Jag tänker aldrig att jag är på fel plats, jag känner alltid att det är exakt det här jag drömde om att få göra. Det är exakt här jag vill vara.
Hemma är numera Stockholm för Umeåsonen, som just nu spelar in en andra säsong av radioteatern ”Cringe”. Den riktar sig till mellanstadieelever och han har skrivit den tillsammans med Åsa Lindholm, som även regisserat ”Mormor, jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?”.
– Vi upptäckte att det finns så många barndomssituationer som inte kom med i den föreställningen. Alla de här känslorna och tankarna finns det mycket att göra av.
Under våren har William Spetz också medverkat i inspelningarna av ”Andra åket”, i Kiruna. Felix Herngrens nya komediserie som ska sändas i SVT i höst.
– Jag skulle säga att det är en relationskomedi. Sanna Sundqvist spelar en tjej som är från Norrland men som har flyttat till Stockholm och nu flyttar tillbaka med familjen för att ta över sin mammas skidhotell. Jag spelar den utbrända och arbetsskygga receptionisten Caesar. Det är en väldigt rolig figur att få spela.
I sommar väntar en hel del efterlängtad ledighet för William Spetz del.
– Det ska bli underbart. Jag ska resa lite grand och ligga hemma och se ”Desperate Housewives”, så sommaren blir ganska semestrig. Jag ser fram emot att inte gå runt och vara nervös för någonting.
Men innan dess ska han – äntligen, ta sig an Visby och den gotländska publiken.
– Jag har jobbat i Almedalen, men det räknas inte, det är ju som något slags Stockholmsinferno. Nu känns det som att jag kommer dit på riktigt.
För William Spetz del blir det att återvända till brottsplatsen.
– Mitt livs pinsammaste händelse ägde rum på Gotland. Jag var där och jobbade på Almedalen och hyrde en lägenhet med min bästis Daniella. Hon stod och lagade mat och jag gick ut med soporna. När jag kom in igen så stod hon i duschen och jag tänkte att det var lite konstigt för hon stod ju precis och lagade mat. Men jag går in i badrummet – det är ju min bästis och jag tittar inte rakt på henne, för det är ju lite oartigt, utan jag tittar i spegeln och sen när jag vänder mig om, ser jag att det inte är Daniella. Jag har gått in i fel lägenhet, säger William Spetz.
– Det här är ett brott på så många sätt. Jag gick tillbaka sen och bad om ursäkt och gav henne en basilikaplanta.