Med start på lördag visas Helena Rydéns utställning ”Ingen lägger Gotlandsbullen som jag” i Gotlands Hemslöjdsförenings lokaler i Langska huset i Visby. Utställningen är en hyllning till den knutna vetebullens hantverk, till de kvinnor som besitter kunnandet som förts vidare från generation till generation i olika tappning beroende på vem man lärt sig av.
Sommaren 2015 gav Helena Rydén ut en bok med samma titel som utställningen.
– Titeln ”Ingen lägger Gotlandsbullen som jag” växte fram ganska snabbt, Det finns något kvinnligt stolt och lite kaxigt i det som jag gillar väldigt mycket, säger Helena Rydén.
Hennes intresse för bakverken kom hastigt när hon för fem år sedan såg ett fotografi från 1969, föreställandes hennes farmor Elisabet Jacobsson med väninnor.
– Det är taget på Domerarve i Rone socken. Det träffade mig i hjärtat och väckte många minnen från min barndom med farmors bullar.
Hon började fråga runt och insåg snabbt att det finns mängder av sätt att knyta en Gotlandsbulle på.
– Då satte jag igång att dokumentera olika knutar utan att egentligen ha någon närmare tanke vad jag skulle använda materialet till.
Under tiden växte det fram många intressanta historier om kvinnorna bakom de olika knutarna.
– Bland annat träffade jag Linnea Westberg, född 1917. Via henne och andra kom man plötsligt en bra bit tillbaka i tiden. Det spann på och jag kände att jag ville föra vidare de här berättelserna. Då började jag skriva det som slutligen blev boken.
Hennes fascination för Gotlandsbullen grundar sig främst i den isolerade formen.
– Det började som ett lustfyllt samlande av de här tokiga formerna, sen växte insikten om vilket unikt kulturarv det här är. Det har varit en rolig resa. Det blev ett stort intresse som jag själv nästan är förvånad över att jag blev så uppslukad av. De som bakar Gotlandsbullar tycker att det är en vardagsföreteelse och inte så märkvärdigt, men det är verkligen unikt.
Utställningen innehåller bland annat fotografier, smycken, broderier, tryckta textilier och en tio minuters dokumentärfilm. I såväl boken som utställningen finns instruktioner hur man formar ett antal olika knutar.
– I min omgivning var det flera som tyckte att det här måste läras ut så att kulturarvet kan gå vidare. Det är ett brott i vår tid, man kanske måste bli påmind var man kommer ifrån, säger Helena Rydén.