På sätt och vis kan man påstå att de spionerade på sina egna sockenbor. Men att kalla dem ”spioner” är väl att ta i, och det gör inte heller förre GT-medarbetaren Gunnar Öberg när han berättar om det här i Historiska föreningens just utkomna årsbok Gusem 6 på Nomen förlag.
Folkberedskapen – så kallades den organisation som låg bakom de här ortsombuden. Där ingick inte bara staten/militären utan också flera olika folkrörelser: bildningsförbunden, svenska kyrkan, frikyrkorna med flera.
Några större skandaler rapporterade väl inte ortsombuden, åtminstone inte på Gotland. ”Stämningen är god” var ett vanligt uttryck. Och det var inte vanligt att enskilda personer pekades ut.
Öbergs uppsats hör till de mera intressanta i årsboken.
Spännande låter också Torsten Dauns inledning på ett forskningsprojekt om Gotlands gamla vägar – en följdriktig fortsättning på hans arbete om gamla broar. Här tar han främst upp vägarna på Tofta skjutfält men mera kommer förhoppningsvis.
Bokens tema är delvis militärväsendet, och i det sammanhanget tar pensionerade läkaren Georg Tordai upp de kustvärn som fanns/finns runt öns kuster. Förr fanns över tusen värn men idag är de flesta rivna, några är privatägda, några kulturminnen.
Tordai beklagar att värnen inte fått den uppmärksamhet de är värda men hoppas ännu på en ändring.
Konstvetaren Margit Gerhards skriver om den berömda nordportalen i Hablingbo kyrka, lejonporten kallar hon den, medan historikern Johannes Daun berättar ambitiöst om den rödsotsepidemin som 1799 drabbade stora delar av främst östra Gotland. Hans uppsats föregås av en stor svart rubrik där det står ”vetenskapligt prövad artikel”.
Det hade varit på sin plats att närmare förklara vad som menas med det, jag kan tänka mig att många av Gusems läsare inte är så vetenskapligt bevandrade att de känner till det.
Bildmaterialet kunde ha varit bättre. När sjöfartsintresserade Magnus Götherström skriver om flygplanskryssaren Gotland hade man väntat sig en bild av båten istället för en bild på passagerarfartyget Kungsholm.
Tympanonen över Hablingbo-porten är noga beskriven i ord men skulle behöva ses på en större bild. Och på kartorna som visar spridningen av rödsoten kan man knappt urskilja gårdsnamnen.
Årsboken, som är starkt försenad och lite tunnare än vanligt, har haft Torsten Daun och Gunilla Jonsson som redaktörer.
De har haft otur med tryckeriet då ett par sidor är borta och några har hamnat fel, men det lettiska tryckeriet har lovar en ny upplaga till boksläppet på måndag.