Robert Söderström, eller Rawburt som är hans artistnamn, tar emot i lilla salen på Visby dansskola.
– Det är mitt andra hem, jag brukar säga att jag är född och uppvuxen här.
Den gångna helgen höll Robert Söderström och hans sambo Amanda Lidholm workshops i jazz och hiphop på dansskolan. Det var på Visby dansskola, som då låg i innerstaden, hans danskarriär en gång började.
– Jag var typ tolv och hade en kompis som dansade. I den åldern provar man ju på allt, så jag hängde med honom. Monica Karlsson drog med mig på en buggkurs rätt snabbt, sen har det bara fortsatt. Jag började med breaking när jag var 13 kanske, berättar Robert Söderström.
Sedan dess har dansen haft en central roll i Roberts liv. I slutet av månaden fyller han 32 år.
– Jag bestämde mig när jag var 18 för att antingen satsa på det här eller låta det vara – det finns ett bäst före-datum som dansare. Sedan dess har jag varit seriös med dansen, säger Robert.
LÄS MER: ”Jag ska stå på scen, så är det bara”
När han väl hade bestämt sig för att det var dansen han skulle satsa på sökte han ett antal dansutbildningar, kom in i Karlstad och flyttade dit. Sedan dess har det flutit på med dansjobb varvat utbildningar i New York och München. Men till Gotland och Visby dansskola återvänder han alltid.
– Jag tycker att det är inspirerande att komma tillbaka och vara här, säger Robert Söderström.
De senaste sex till åtta åren har han kunnat jobba med bara dans, men det är en begränsad arbetsmarknad som ställer höga krav på flexibilitet.
– Det finns inte jättemycket jobb som dansare, men det beror lite på vad du vill och kan göra, säger Robert Söderström.
I januari gjorde han sista föreställningen av "Nötknäpparen"/"The Nutcracker reloaded", i koreografen Fredrik "Benke" Rydmans tappning. Benke Rydman, känd från danskompaniet Bounce Streetdance Company, har tidigare gjort en hyllad nytolkning av "Svansjön". I hans version av den klassiska julbaletten "Nötknäpparen" från 1892, baserad på E T A Hoffmanns skräckromantiska berättelse och med musik av Pjotr Tjajkovskij, har sagan uppdaterats till nutid med moderna dansinslag som hiphop och breakdance. Premiären var i september 2016 på Dansens hus i Stockholm och lagom till föreställningen skulle ut på Europaturné fick Robert Söderström frågan om att göra rollen som huvudpersonen Claras pappa, men även som Darth Vader och en godisgubbe – närmare bestämt en engelsk konfekt.
LÄS MER: Filmrecension: Nötknäpparen och de fyra världarna
– Nötknäpparen var en sån drömroll. Det kändes helt sjukt att Benke hörde av sig till mig, säger Robert Söderström.
I ett och ett halvt år dansade han "Nötknäpparen", på turnéer, på Subtopia i Alby och tillbaka i Dansens hus.
– Första året körde vi 100 föreställningar. När vi var på turné hade vi sju shower i veckan, på Dansens hus sex dagar i veckan. Det är ganska mastigt för det är en väldigt fysiskt krävande föreställning, säger Robert Söderström och fortsätter:
– Det har varit utmanande på ett roligt sätt och roligt att göra så många shower. När du gör 170 föreställningar har man möjlighet att verkligen lära sig sin karaktär.
Tiden med Nötknäpparen har inneburit både hårt arbete men också glädje.
– Benke har varit väldigt noga med att vi ska ha kul också. Det har varit roligt att dansglädjen har varit i fokus, det är ju det som är det fina i det hela. Det är framför allt därför jag håller på och jag har sagt till mig själv att jag ska sluta när jag tycker att det blir tråkigt.
Den 27 januari spelades "Nötknäpparen" för sista gången på Admiralspalast i Berlin.
– Nu är det över, finito, scenografin har de bokstavligen slängt på återvinningen, säger Robert Söderström.
LÄS MER: 15 år med Gotlands musikalkompani
Nu väntar nya äventyr, närmast en modern dansföreställning i tyska Leipzig.
– Jag ska spela Kapten Krok, det är därför jag sparar den här mustaschen. Och i sommar ska jag till Salzburg och dansa på en opera, säger Robert Söderström.
Tyskland är bekant mark för Robert Söderström. Under tre års tid utbildade han sig på Iwanson international school of contemporary dance, i München. Där träffade han också kärleken Amanda, de gick i samma klass. Ända sedan dess har de ofta delat både scen och fritid. Ett upplägg som har både för- och nackdelar.
– Det var tydligt rätt tidigt att vi måste kommunicera med varandra. Man kan vara på varandra för mycket när man bor, jobbar, skapar och tränar ihop. Egentid är något vi sätter väldigt högt värde på, säger Robert Söderström, som menar att de positiva delarna ändå överväger de negativa.
– Det positiva är att vi förstår varandra. Man behöver inte förklara att man haft en dålig dag, som kan vara både fysiskt och psykiskt påfrestande, säger Robert Söderström.
Han berättar om föreställningen "Habit with Habits" som paret spelade i Skellefteå. Föreställningen handlar om OCD, tvångssyndrom.
– Det blev väldigt påfrestande både fysiskt och psykiskt, säger Robert Söderström.
Då är återhämtningen viktig.
– För mig funkar det väldigt bra att sova. Om jag sover en natt så brukar koreografin sitta.
LÄS MER: Drömmer om ett liv på världens musikalscener
Som dansare är kroppen hans främsta redskap och det gäller att ta hand om den. Men att han blir äldre för varje år, är inget som Robert Söderström kan göra något åt. För alla dansare, inte minst inom baletten, är åldrandet ett ständigt hot mot karriären.
– Det är annorlunda inom hiphop och modernt, många håller på även när de är äldre och det finns egentligen ingen åldersgräns – alla kan dansa. Men att stå på scenen som proffsdansare, det kan inte alla. Det var därför jag bestämde mig för att satsa när jag var 18, säger Robert Söderström.
Att satsa brett på olika dansstilar, har varit en strategi från hans sida.
– Du har en kropp och oavsett vad du dansar så lägger du till det till din vokabulär och det är det dans handlar om, att ha en stor vokabulär. Som dansare måste du hålla dig fit, tränad, och det är svårt om du bara håller på med en dansstil. Det är tråkigt också, tycker jag.
Bredden ser han också som en av sina styrkor som dansare.
– Det och att jag brinner för det. Jag är ödmjuk och tacksam för att jag kan göra det här – att jag håller och kan jobba. Jag tycker att det är fantastiskt att jag, från lilla Gotland, klarar av det, säger Robert Söderström glatt.
LÄS MER: Razmus lever i sitt drömsammanhang
Dansglädjen har alltid varit central.
– Jag tycker att det är jättekul att undervisa. I går hade jag och Amanda två klasser och jag glömde att både fota och filma, det är bra kvitto på att man är i stunden.
Dans handlar om just närvaro och mötet mellan utövare och publik, menar han.
– Ingen föreställning eller klass är likadan. Det är det fina med all scenkonst – det är för stunden. Man måste vara så mycket i nuet när man dansar. Jag brukar säga till danseleverna att de ska göra danssalen till en kyrklig grej och lämna allt jobbigt utanför, ta en paus och lägga allt fokus på dansen.
Även om dansen är huvudsysslan, är Robert något av en diversearbetare inom kultur- och nöjesvärlden. För honom är det ett sätt att få utlopp för kreativiteten i perioder då dansen främst består i att traggla färdiga koreografier.
– Det har varit väldigt mycket fokus på dans, men jag har haft några utställningar med målningar, jag designar klockor och t-shirts och är makeup-artist. Jag filmar och fotar en del också. Det är nyttigt när du är dansar, allt är så fotobaserat, säger Robert Söderström.