Det är nästan hundra år sedan kulturhistoriska studier i fält genomfördes i någon större omfattning på Gotska Sandön. Tekniken har förstås förbättras och moderniserats och nu ska nya fördjupade studier genomföras på ön.
Projektet utgör en del av det större projektet "Sea Change- havsnivåförändringar och mänsklig respons" och inleddes egentligen 2019. Men liksom mycket annat sattes projektet på paus under pandemin.
I fältstudierna samverkar specialister, som bland annat arkeologer och osteologer, från flera områden och även Gotska Sandöns hembygdsförening. De ska undersöka hur ön nyttjats under de senaste dryga 4 000 åren. Detta genom att bland annat inventera både kända och okända kulturlämningar på ön.
Egentligen skulle arkeolog Ny Björn Gustafsson och hans kollegor påbörjat studierna i fält under söndagen, men blåsten gjorde att färden fick skjutas upp till måndagen.
– Vi kommer bland annat följa upp det som registrerades vid studier som gjordes på Sandön på 1920-talet. De undersökningarna föranleddes av att det var extrem sandflykt på ön och det kom fram saker. Så vi ska försöka hitta det som registrerades då och se hur det mår idag i det här första steget, berättar Ny Björn Gustafsson.
Gruppen kommer även att ha stöd av digitala bilder från lantmäteriets terrängscanning med laser som kan komma att leda fram till att öns historia skrivs om.
– Man får väl skälla lite på gamla konstnärer som till exempel Albert Engström som skrev väldigt yvigt och nationalromantiskt om Gotska Sandön. Det har behäftat ön med en del problem för han proklamerade den som ett stycke orörd natur som människan lite då och då kommit dit för att våldta. Det kan vi se att det stämmer inte. Det här laserscanningarna som vi har visar att det finns stora åkersystem som visar att ön varit brukad av människor. Varifrån vet vi inte – än, men det kanske vi får veta, under flera tusen år. Det kan till och med vara så att det levt en permanent befolkning på ön, säger Ny Björn Gustafsson.
Laserscanningarna indikerar även att det kan finnas ännu okända oregistrerade gravhögar i skogen på ön.
Kommer öns historia att skrivas om nu?
– Det där är ju lite av en klyscha för egentligen skriver vi om historien hela tiden, det beror helt på från vilket håll man tittar. Så ja, vi skriver om historien. Fast egentligen utvecklar vi historien och breddar förståelsen för platsen.