PĂ„ dessa sidor har Ă„tskilligt skrivits om musikĂ„ret 2017. âDet bĂ€sta pĂ„ lĂ€ngeâ hĂ€vdade jag senast i gĂ„r och exemplifierade med Pascal, Riddarna och I.B. Sundström, som alla slĂ€ppte nytt under de gĂ„ngna tolv mĂ„naderna. Om man söker pĂ„ namnet Daggan Stamenkovic i GT:s arkiv blir det betydligt fĂ€rre trĂ€ffar.
Det Ă€r inte rĂ€ttvist â fĂ„ har bidragit lika mycket som han till att hĂ„lla den gotlĂ€ndska musiken vid liv.
Samtliga av artisterna ovan ges ut pÄ Novoton, det skivbolag som Daggan Stamenkovic driver pÄ fritiden frÄn sin villa i NÀr. En annan sak som kan vara vÀrd att veta angÄende Daggan: Han gillar att snacka.
Men nÀr GT knackade pÄ oanmÀlda runt tioblecket förra fredagen hade kulturpristagaren osedvanligt svÄrt att hitta orden.
Hörru Daggan. Du har ju ett bra öga för form och layout sÀgs det. Du kan vÀl ta en titt den hÀr saken som vi knÄpat ihop pÄ redaktionen, sÀger jag utan vidare uppvÀrmning och överlÀmnar diplomet.
Han stirrar pÄ det inramade dokumentet ett ögonblick, mÄllös.
Ja, vad sÀger du? Om innehÄllet, menar jag.
ââJa.
Ja?
ââJa ...
Först nÀr kameran kommer fram bryts förtrollningen.
ââNej för f-an. Inga bilder! Jag ser ju ut som h-vete i hĂ„ret, men stig pĂ„, sĂ€ger Daggan Stamenkovic, som genast försvinner in pĂ„ toaletten för att fixa till frisyren.
Den hĂ€r intervjun gjordes alltsĂ„ i hemlighet för en vecka sedan â tidigare Ă€n planerat, för Daggan och hans sambo Mari firar jul och nyĂ„r i Kapstaden i Ă„r.
NĂ€r jag kliver in i hans kök och noterar en julskinka i ugnen blir jag förbryllad: Varför ödsla tid pĂ„ julmat om man Ă€ndĂ„ ska Ă„ka bort? Under samtalets gĂ„ng fĂ„r jag svar pĂ„ den frĂ„gan â men vi drar ut lite pĂ„ det.
Nykammad slÄr sig Daggan ned vid köksbordet.
ââJag blev förvĂ„nad, minst sagt, nĂ€r ni kom. Jag kĂ€nde ju till kulturpriset sedan tidigare, men jag Ă€r inte sĂ„n att jag tĂ€nker i de banorna.
Att stÀlla fler frÄgor om hur det kÀnns visar sig vara lönlöst: Daggan Stamenkovic lyckas aldrig riktigt smÀlta överraskningen under den timme vi tillbringar tillsammans i NÀr.
NÀr vi frÄgar om omstÀndigheterna som gjorde att han drog igÄng Novoton för snart 14 Är sedan Àr Daggan pÄ bekant mark igen.
â Jag hade nyligen lagt ned ett annat skivbolag dĂ„ och kĂ€nde att nej, det hĂ€r ingenting jag ska hĂ„lla pĂ„ med lĂ€ngre. â2004 var det som allra deppigast i musikbranschen. SkivförsĂ€ljningen sjönk och det digitala hade inte tagit fart Ă€n. SĂ„ en dag sĂ„g jag Antennas (det gotlĂ€ndska bandet som först gick under namnet Novak, reds anm) live och tyckte bara att jĂ€klar vad bra det hĂ€r Ă€r. Jag kan vĂ€l vara lite manager Ă„t dem, tĂ€nkte jag. Men inget skivbolag vĂ„gade satsa pĂ„ dem. DĂ„ blev jag förbannad. Musiken har varit en oerhört viktig del av mitt liv. Att musiker inte ska fĂ„ ersĂ€ttning för sitt jobb lĂ€ngre, det Ă€r ju bara för j-vligt. DĂ„ fĂ„r vi göra det sjĂ€lva, och det var sĂ„ Novoton föddes.
Flera Gotlandsband Àr knutna till hans bolag. Dock har det aldrig varit ett uttalat mÄl att Novoton ska vara ett gotlÀndskt skivbolag.
ââJa, nej ââman kollar ju alltid dĂ€r man Ă€r, och jag rĂ„kar bo pĂ„ Gotland.
Hur mÄr egentligen musikscenen pÄ ön?
ââDet Ă€r allmĂ€nt kĂ€nt, men Ă„tervĂ€xten hade kunnat vara bĂ€ttre. Jag minns hur det var förut nĂ€r Rockförvaltningen (insomnad kulturförening som arrangerade konserter pĂ„ ön, reds anm) och replokalsklustret pĂ„ slakthustomten Ă€nnu fanns. Det Ă€r nĂ„got som hade behövts i dag. Visst, vilken ladugĂ„rd eller lada som helst kan anvĂ€ndas som replokal. Det som var sĂ„ bra med replokals-klustret var att flera band repade vĂ€gg i vĂ€gg. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kom man i kontakt med varandra, man kunde byta erfarenheter och tipsa varandra.
Av alla gotlÀndska band han arbetat med finns det ett som har en sÀrskild plats i hans hjÀrta: garagerock-trion Pascal, som rönt otippat stora framgÄngar med sitt skeva skrammelsound.
ââJag minns en av deras första spelningar. Jag kanske var lite för full den kvĂ€llen, men sĂ„ fort jag hörde dem, sĂ„ fort jag sĂ„g Mimmi bakom trumsetet, dĂ„ kĂ€nde jag att det hĂ€r mĂ„ste vi spela in â det kvittar om vi inte sĂ€ljer en enda skiva, det mĂ„ste ut. Det Ă€r egentligen det som Novoton gĂ„r ut pĂ„. Genrer Ă€r inte sĂ„ viktigt, men jag mĂ„ste gilla musiken till 100 procent. Allt arbete med skivbolaget sker pĂ„ min fritid, och jag tar inte ut lön. DĂ€rför vill jag inte slösa min tid pĂ„ nĂ„got som jag inte tycker om, sĂ€ger Daggan.
Av samma skĂ€l jobbar Daggan inte âmed idioterâ.
ââMusiken kan vara riktigt bra, men om vi inte klickar socialt sĂ„ Ă€r det ingen bra idĂ© att gĂ„ vidare. UmgĂ€nget med banden Ă€r faktiskt minst lika viktigt för mig. Extra kul Ă€r det nĂ€r de hittar varandra genom skivbolaget och blir vĂ€nner.
Det lÄter lite som replokalsklustret du beskrev tidigare.
ââJavisst. Jag ser oss som en stor familj, Novotonfamiljen.
NĂ€r Daggan sĂ€ger det sista nickar jag artigt, men tĂ€nker samtidigt inombords: Jaja. Den dĂ€r familjevisan har jag hört mĂ„nga gĂ„nger förut. Och skinkan i ugnen â vad Ă€r egentligen grejen med den?
ââDen ska kattvakten ha, sĂ€ger han till slut.
NÄgon granne, antar jag tyst för mig sjÀlv.
ââManuela ...
Manuela? Manuela de Gouveia i Pascal? Ăr det hon som ska ha skinkan?
ââJo. Hon Ă€r hĂ€r en hel del. Nu bygger vi dessutom ett litet hus hĂ€r bredvid sĂ„ att hon kan komma hit Ă€nnu oftare. Jag och Mari har ju inga egna barn ...
Tji fick jag. För första gÄngen i mitt yrkesliv förefaller familjeliknelsen vara motiverad.
ââMen ibland Ă€r det svĂ„rt att vara objektiv nĂ€r man har ett sĂ„ nĂ€ra förhĂ„llande till musikerna. âĂr det hĂ€r bra?â undrar de alltid nĂ€r de spelar nĂ„got nytt för första gĂ„ngen. âJa, det Ă€r skitbraâ, sĂ€ger jag, precis som en stolt förĂ€lder â men vad vet jag?
NÀr skinkan avhandlats Àr det lika bra att stÀlla den andra frÄgan som jag grubblat över den senaste timmen vid köksbordet, dÀr Daggan tidningar ligger i travar.
Nu mÄste du vÀl ÀndÄ inse att du prenumererar pÄ fel lokaltidning. Inte dags att byta?
ââJo, det Ă€r vĂ€l pĂ„ tiden ...
Utöver diplomet fÄr mottagaren av GT:s kulturpris en prissumma pÄ 10 000 kronor. Det motsvarar ungefÀr fyra Ärsprenumerationer.