Hon är i dag för många synonym med vad det står på namnbrickan; ”Guide. Gertrud Lyrung”. De flesta har sett henne någonstans i innerstan i täten för en grupp vetgiriga Visbybesökare.
Men för äldre generationer Visbybor är hon lika bekant som skollärare, främst på Södervärnskolan. Men från början är hon från Sudret.
– Jag är bondflicka, född på en gård i Havdhem och skulle ta över. Men jag gillade inte jordbruk.
Hemmet var också kristet och Gertrud Lyrung hade en stark inre övertygelse om att dela med sig av sin kristna tro. Hon ville utbilda sig till lärare i Kongo. Hon hade ofta lyssnat på missionärer som kom hem och berättade om sina upplevelser.
Efter sex år i Havdhems skola studerade hon två år på folkhögskola i Sjövik (Dalarna). Därefter blev det seminarium för mellanstadielärare i Gävle.
– Sen kom kärleken emellan och jag återvände till Gotland. Jag hade tänkt fortsätta studera men det blev bröllop i stället.
Då var det 1955 och hon sökte tre lediga lärartjänster på ön.
– Jag fick alla men det blev Buttle, jag tog det som var bäst betalt.
Snart blev det dock Visby och Södervärnsskolan som gällde. Där var hon verksam från 1959 till 1996.
Gertrud avslöjar att hon faktiskt saknar kunskaper inom ett speciellt ämnesområde: Språk.
– Jag har väldigt svårt för språk, kan bara svenska och gutamål. Det stör mig i livet att jag inte kunnat språk.
Under läraråren medförde detta bland annat att hon emellanåt bytte ämne med kolleger, exempelvis engelska mot geografi, när undervisningen så krävde.
De långa sommarloven medförde ingången till guidningen.
– Jag tyckte sommarloven var alldeles för långa och ville göra något vettigt. Jag gillade inte att ligga på stranden eller åka runt i Europa. Jag gick en guidekurs och blev uppmuntrad att fortsätta, berättar Gertrud om guidestarten.
Hon fick kontakter och blev anställd av en resebyrå. Och sommarlovet fick en för henne lagom längd.
– Jag hade en vecka ledigt före guidningen och en efter.
Hon fortsatte som anställd vid olika reseföretag tills hon blev änka 1993.
– Då satte jag i gång i egen regi.
Sedan dess har hon inte behållit en krona av avgiften utan beloppen har slussats vidare till olika ändamål till gagn för fattiga utomlands. För tillfället går medel till bland annat ett flickhem och en pygméskola i Kongo.
Men hon hade också en längtan att få ta del i samhället och ansvar på hemmaplan.
– Jag hade väldigt många järn i elden; församlingsarbete i kyrkor, föreningar, organisationer. Jag var också politiskt engagerad för dåvarande Folkpartiet och satt med i kommunfullmäktige i tio år.
Men guidningen var med hela tiden.
– Pensionärsarbete på vintern och guidning på sommaren, så har min pensionstid varit. Numera har jag vinterlov.
I dag har hennes guideturer (arrangör för stadsvandringarna är studieförbundet Bilda) ett fast schema. Hon startar på valborgsmäss och slutar i oktober, i år den 22, det vill säga i morgon.
– Fram till september guidar jag varenda dag, i oktober blir det fyra gånger per vecka. Jag förlänger turistsäsongen, konstaterar hon.
Och hennes turer är inte någon snabbvariant.
– Upp till fyra timmar kan det ta.
Samling sker på Donners plats dit hon tar sig via stadsbussen från hemmet i södra Visby. På plats tar Gertrud Lyrung samtliga i hand och de får berätta varifrån de kommer. Hon berättar om vad som finns runt Donners plats och sedan får man sitta på bänkarna i Almedalen där hon berättar om Visbys historia.
– Sen går vi till Lilla strandporten där de får betala ”tullavgiften”. Där pratar jag också lite gutamål. Inom muren tittar vi sen på gamla hus innan vandringen slutar på Stora torget.
Gertrud Lyrung koncentrerar sig på det medeltida Visby som hon menar gör staden unik.
– Jag vill berätta om det annorlunda Visby.
Hon medger att fakta lättas upp med lite skrönor. Och även småskämt.
– Deltagarna ska få skratta lite så det inte blir alltför faktaspäckat.
Som mest har det varit 80-talet personer på en tur och som minst en, och det händer att ingen dyker upp.
Deltagarna kommer från när och fjärran.
– Från Australien till Visby. Jodå, det finns också många gotlänningar som går med. Och många som gått en gång återkommer vid senare besök.
Och Gertrud Lyrung har förstås råkat ut för många udda händelser under vandringarna. Hon berättar om gänget som under flera år under Medeltidsveckan höll till på slänten ovanför Rackarbacken.
– Där satt de med flaskor och hård musik igång. Jag frågade om de kunde slå av och det var inga problem, sen hörde jag varje kväll jag kom dit med gruppen ett ”Ssshh”. Och sista gången de var där fick jag en riktigt stor blombukett. Det är ett fint minne av unga människor.
GA följde, i tisdags, med en kort stund på en av hennes guideturer. Då gick hon med en förbeställd grupp, 30-talet personer från räddningstjänsten i Enköping-Håbo, som var här på konferens.
– ”Jag heter Gertrud, född på södra Gotland så jag är en riktig inföding”, inleder hon på Donners plats. Med en oväntat sonor stämma, något som medför att hon endast nödgas ta en kort paus för trafikbuller när en karavan leveransfordon dundrar förbi på gatstenarna tätt intill gruppen.
”Visst är det fint?” frågar hon församlingen och får ett svagt ”ja” till svar vilket medför följdfrågan ”Vad sa ni?” med betydligt högre stämma. Något som medför den önskade effekten, skärpt uppmärksamhet och ett eftertryckligt ”Jaaaaa” från gruppen.
Sen pekar Gertrud ut och berättar om allt från Donnerska huset till de närliggande residensen och Payex´ byggnader i grannskapet och personer knutna till fastigheterna innan gruppen rör sig vidare från Donners plats.
Även det officiella Gotland har uppmärksammat hennes guideinsatser. 2015 fick Gertrud Lyrung vara med på landshövdingens sommarfest och i samband med Visbydagen i år erhöll hon, av Visby centrum, en egen bänk med plakett på Donners plats.
– Jag blev så överrumplad och tappade fattningen. Jag känner mig så hedrad.
Gertrud Lyrung använder sig numera efter en stroke av en rullator och avslöjar att hon slitit ut flera stycken under guideturerna. Med hjälp av den och med kraften från ovan lovar hon att fortsätta sin guidning.
– Så länge huvudet är klart vill jag vara med. Jag vill göra det lilla jag kan för vår stads bästa och ge besökaren en minnesvärd upplevelse.