Förhoppningarna för framtiden grundar sig i hans gedigna intresse för språk och historia.
– Det handlar nog om insikten att det sätt vi talar på idag alltid har en förklaring. Det finns anledningar till att olika historiska utvecklingar har skett i språket. Med språkvetenskapens och språkhistoriens hjälp kan man gå flera tusen år tillbaka, ända till den urindoeuropeiska tiden, säger Rasmus Lund.
Han skriver på sin masteruppsats om gotländsk språkhistoria och arbetar under sommaren på Konstmuseet och Fornsalen i Visby. Han hemvände till Gotland i våras och det går knappt att urskilja på hans dialekt att han är från ön.
– Jag skulle väl beskriva den som rikssvenska. Ibland med inslag av gotländsk intonation, melodin, och sedan har jag en gotländsk accentuering av vissa ord. Det vill säga att jag har akut accent i stället för grav accent, förtydligar Rasmus Lund.
Han benämner även de två graderna som accent ett och accent två, enligt sin akademiska skolning.
Att kunna urskilja, analysera och hantera dialekter och språk har han studerat i sammanlagt sju år, främst på institutionen för nordiska språk på Uppsala universitet. Han har bland annat studerat färöiska på universitet, läst älvdalska på kurser i Älvdalen, lärt sig gutamål på egen hand och talar flytande isländska efter tre terminer på Island.
– Det som de har gemensamt är att alla har många drag bevarade från fornnordiskan. Gutamålet, isländskan och färöiskan har bevarat ursprungliga diftonger som fanns i fornnordiskan, som till exempel ”ai” i gutamålets ”stain”, förklarar Rasmus Lund.
Av de nordiska språken är det just gutamålet som han känner för allra mest.
– Eftersom jag är från Gotland och alla på mammas sida talar gotländska så var det naturligt att börja intressera mig för gotländska och gutamål. Jag insåg också när jag började läsa språkhistoria hur bevarat gutamålet var.
Rasmus Lunds mamma, moster och mormor hade gotländska dialekter, men ingen i familjen talade gutamål. Under skolåren var det lika vanligt att klasskamraterna pratade fastländska som gotländska. Han var en av många unga som växte upp med föräldrar, varav en av dem inte pratade gotländska och då fördes det oftast inte vidare.
– Jag är född och uppvuxen i Visby. Men min pappa var från Öland, berättar Rasmus Lund.
Han har inte gjort gotländskan till sin dialekt, men har tagit till sig gutamålet som ett av sina språk.
– Jag förknippar det ändå med min identitet. Det känns som att det är mitt språk, även om jag har lärt mig det som vuxen. Det är ändå det som har talats här. Min mamma är från Lojsta och om man går några generationer tillbaka, åtminstone på landsbygden, så är svenska väldigt nytt. Om man går tillbaka till 1800-talet så pratade de flesta på gutamål, säger Rasmus Lund.
I sin masteruppsats har han undersökt varför gotländskan har de vokaler de har.
– Då insåg jag att man helt enkelt använde de vokaler som finns i gutamålet, när gotlänningar började tala svenska. Det blir en form av brytning. Om man hör en tysk eller engelsman tala svenska så är det inte konstigare än så. Det har bildats en ny språkform. En ny svensk dialekt, förklarar Rasmus Lund.
I dag uppskattas 2 000 personer på Gotland tala och 10 000 förstå gutamål. Rasmus Lund försöker få kontakt med unga vuxna, som likt honom är intresserade av att använda och bevara det gutniska språket.
– Men de är inte så många. Jag har faktiskt två goda vänner som i gutamålssammanhang är lite yngre, i 30- och 40-årsåldern. Vi har skapat en gutamålsgrupp för yngre, idén med den är att yngre ska kunna prata på gutamål och känna sig bekväma med det, säger Rasmus Lund.
Han är själv 27 år och pratar gärna språket med fler jämnåriga.
– Jag vill att yngre gotlänningar ska få upp ögonen för gutamål och ta hem det och tala mer. För det håller på att dö ut. Det är lika viktigt som materiella, kulturella föremål eller djurarter och växtarter. Det har med Gotlands och andra platsers kultur att göra. Det ger en känsla av samhörighet, säger han.
Inte bara gutamålet, utan även den gotländska dialekten har successivt minskat bland befolkningen.
– Min teori är att det har varit så stark inflyttning och det börjar man märka även på landsbygden, där många barn inte talar gotländska alls längre. Många vill hävda att det har med identitet att göra. Om gotländskan, och det gotländska, bland barn och ungdomar har en lägre status än det fastländska och stockholmska, och man blir retad för att man talar gotländska, skyndar det på processen. Men jag tror att inflyttningen är den största anledningen, säger Rasmus Lund.
Farhågan är att dialekten på Gotland långsamt ska försvinna, på ett liknande sätt som språket riskerar att göra det.
– När det handlar om gutamålet så började det tidigare. Man brukar räkna ända från när folkskolan upprättades, att man började nedvärdera folkmålen, speciellt i början på 1900-talet. Då var det staten som bestämde att gutamålet och andra folkmål skulle bort och dialekter förbjöds även i media. Så det började tidigare än den stora inflyttningen, men tar man gotländskan tror jag att inflyttningen är den största faktorn, upprepar han.
Gutamålsgillet har länge arbetat för att vända utvecklingen. För att kunna få med sig yngre generationer föreslår Rasmus Lund språkträffar för unga vuxna, hemspråksundervisning på öns skolor eller samtalsgrupper i förskolan.
– Att man lär ut gutamål och lär barn att till exempel dialekter inte är några avarter från svenskan utan var de verkligen kommer ifrån. Om gutamålet används i alla domäner, från politik till ungdomsspråk, är det ett exempel på att ett språk inte är begränsat till ett visst område. Det är talarna själva som avgör, säger han.
0498-20 25 54