Föll pladask för Gotland – nu driver de museigården

Snacka om blixtförälskelse. Och därtill kärlek som fördjupas. För sex år sedan hade Henriett Csikos och Robert Balogh inte satt sin fot på Gotland. Nu förvaltar de ett gotländskt kulturarv, som arrendatorer på Petesgården.

Petersgårdens nya arrendtorer: Robert Balogh och Henriett Csikos med sönerna Oliver och Nimrod.

Petersgårdens nya arrendtorer: Robert Balogh och Henriett Csikos med sönerna Oliver och Nimrod.

Foto: Sofie Regnander

Hablingbo2021-07-06 12:05

Det blir Henriett Csikos som berättar historien över en espresso i Petesgårdens gamla tröskvandring, där det nu står kafébord. Det är fridfullt med utsikt över Östersjön, makar man sig lite närmare bardisken strömmar Chicago-blues på behaglig volym från högtalare. Robert Balogh och sönerna Oliver och Nimrod är upptagna med beställningar från gäster. Fast Robert Balogh hinner titta förbi vid några tillfällen, först för att demonstrera lite ambient musik, sen för att med eftertryck slå fast "den här platsen har själ!".

Grafiska formgivaren Henriett Csikos föddes i Ungern, men växte upp i Rissne och Spånga. Musikern Robert Balogh träffade hon i Budapest. Så hur hamnade de här, som arrendatorer på Petesgården, en museigård ägd av Föreningen Gotlands fornvänner? På lite omvägar, men utan någon som helst tvekan, visar det sig:

– Jag gick en dekorationslinje i Stockholm och sökte sen in på Konstfack. Men jag ansågs för ung, så jag bestämde mig för att söka till Konstfack i Budapest i stället, säger Henriett Csikos.

Hon växte upp i en familj med konstnärliga intressen och fallenhet, pappan varpå sin tid känd inredningsarkitekt och möbeldesigner. Studierna i Budapest gick bra.

– Jag utbildade mig inom grafisk form, fick mitt diplom 1995, arbetade som bildlärare och intresserade mig alltmer för bildterapi och specialpedagogik.

I den ungerska huvudstaden träffade hon sin man Robert Balogh, musiker med hårdrock, men också mycket annat på repertoaren. Han spelade i ZPZ, på ungerska uttytt som zöldgomb-pinkód-zöldgomb, vilket på svenska blir grön knapp-pinkod-grön knapp. Bandet gav ut skivor och hade framgångar.

De levde stadsliv, men längtade till naturen, en resa till Nynäshamn 2014 spädde på den insikten. 2015, när flyktingar i stora skaror sökte sig till Europa, bestämde sig paret för att lämna Ungern.

– Vi stod inte ut med hur landet behandlade flyktingarna, säger Henriett Csikos.

Flytten gick till Upplands Väsby. Men så gjorde de en resa till Gotland och sen var saken klar:

– Så fort vi rullade av färjan blev vi helt sålda. När vi kom hem sa vi att vi måste tillbaka!

Sagt och gjort, och med lite uppmuntran från en av Gotlands satsningar för att locka hit nya människor, med information om boende och jobbmöjligheter, flyttade familjen till Hemse 2017. Robert Balogh fick jobb som simlärare på ortens bad, Henriett Csikos pendlade först till restaurangjobb i Visby och blev sedan lärare på Atheneskolan i Fardhem, fram till dess att den avvecklades nu i vår.

Men lika anslående som den gotländska naturen var vid det första besöket, lika förtrollande fann de Petesgården med omgivningar. När Gotlands museum för ett par år sedan annonserade om att man behövde nya arrendatorer var de intresserade. Budet gick då till ett annat par, men när de i sin tur bestämde sig för att inte fortsätta, fick Henriett Csikos och Robert Balogh en ny chans. De tog över redan till förra årets sommar, men pandemin gjorde att öppnandet i deras regi sköts fram till i år.

Men nu är det full fart på Petesgården, med servering och kulturevenemang. I sommar arbetar också parets båda söner, Oliver och Nimrod, i rörelsen.

– Det är som om allt har fallit på plats nu. Det är fantastiskt. Vi sover inte så mycket, vi går i gång och planerar, säger Henriett Csikos.

Gård från 1800-talet

Petesgården i Hablingbo är en av Gotlands museigårdar. Den speglar hur en gotlandsgård kunde te sig på 1800-talet. Den har en manbyggnad i sten i två våningar med flygel, sammanbyggd med en bodlänga. Därtill finns en fristående flygel, Hägdarvestugan. 1947 köptes gården av Ada Block, som var Sveriges första kvinnliga apotekare. Under hennes tid på gården genomfördes omfattande restaueringar. 1965 skänktes gården till föreningen Gotlands fornvänner. Året därpå byggnadsminnesförklarades gården.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!