Bilderböckerna är egentligen skrivna och illustrerade till hennes syskonbarnbarn. Den senaste till Axelina, som handlar om hennes möte med grannen och hans hund.
– Jag gjorde den med tanke på henne, men sedan har jag hittat på. Hon har ju ingen arg granne som har en ilsken hund eller någonting, säger Agneta.
Axelina är hennes systers barnbarn, men den första berättelsen skrev och illustrerade hon till sin brors barnbarn. Den handlade om en igelkottsunge som hade kommit bort från sin familj och träffade Agnetas bror Arendt Engström, som sköter om Hoburgs fyr.
– Då gjorde jag en bok till henne och den utspelade sig hos Arendt vid fyren. Jag plastade bara in A4-papprena och häftade ihop dem. Sedan var det folk som fick se den och tyckte att jag skulle göra en bok. Och det gick väldigt bra, säger Agneta.
Hon tryckte upp 500 exemplar som sålde slut på en sommar. Tryckte en andra upplaga som tog slut den med och nu ska en tredje beställas.
– Det fanns ingen tanke på att den skulle ges ut från början, det var bara en present, säger Agneta som de senaste åren har gjort fler böcker.
En uppföljare med igelkotten har getts ut och ytterligare två har skrivits till andra barn i släkten. En handlar om Veras sommarlov på Gotland och den senaste om Axelina och hunden.
– Jag har bara vaknat på morgonen och skrivit ner dem liggandes i sängen. Det har bara kommit när jag har vaknat på något sätt, säger Agneta.
Det är texten som kommer först och sedan bilderna. Skapandeprocessen skiljer sig från hennes vanliga konstnärskap.
– Det är enklare och bilderna behöver inte bli så stora, säger hon.
Agnetas målningar har ofta en stark färgpalett med motiv av gotländska landskap, växter och djur. Som akrylmålningar av en räv i månsken, trädgårdsgången till huset eller en närbild på en utslagen vallmo. Hon målar inte bara på duk, utan även på möbler, askar och brevlådor och vissa verk har satt sina avtryck på produkter som brickor. De flesta av bokillustrationerna är målade med akvarell, men de gotländska motiven från hennes omgivning består.
– Vissa saker är igenkänning för släkten, säger hon och syftar inte bara på vissa karaktärer utan även miljöer.
I den senaste boken finns exempelvis huset där hon växte upp i Dalhem och granngårdens ladugårdsfönster i Hamra där hon bor.
– Det är mycket av den gotländska kulturen som jag vill visa och även lite av vårt språk gutamålet.
I de två senaste böckerna möter barnkaraktärerna den äldre generationen, med repliker på gutamål som är översatta till svenska. Det gotländska kulturarvet finns även i de två första böckerna.
– Det är något jag vill föra vidare, det är allas vår historia och det är viktigt, säger Agneta, som själv minns hur det var med flera generationer som bodde på gården där kunskaperna förmedlades till henne praktiskt och muntligt.
Barnboksformatet och högläsningen är ett sätt för henne att föra vidare kulturen.
– Det finns tre generationer i böckerna, och det var så jag växte upp. Jag var väldigt präglad av och uppfostrad av en 1800-talsmänniska, säger Agneta som syftar på sin mormor, som också är med i en av böckerna.
Förutom de nya illustrationerna har hon även lagt in tidigare målningar och skisser från sitt yrkesliv som konstnär. Hon blandar gammalt med nytt på flera sätt och hoppas att nya generationer inte glömmer det gamla.