Boken fanns klar i huvudet när hon vaknade

Efter succéböckerna om igelkotten Teo kommer nu Agneta Engström Svanborg från Hamra ut med ännu en barnbok. Den här gången får vi följa sjuåriga Vera som besöker sin gammelmormor på Gotland.

Konstnären Agneta Engström Svanborg ger nu ut sin tredje barnbok.

Konstnären Agneta Engström Svanborg ger nu ut sin tredje barnbok.

Foto: Sofie Regnander

Hamra2021-06-22 13:15

Konstnären Agneta Engström Svanborgs första bok om igelkotten Teo sålde slut på ett kick och av del två finns det endast ett par hundra exemplar kvar. Nu kommer hon med en ny bok, men det är inte Teos öden och äventyr på Storsudret vi får följa. Istället får läsaren bekanta sig med sjuåriga Vera. Hon bor i Stockholm och ska tillbringa sitt sommarlov hos sin moster, morbror, kusin och lite stränga gammelmormor på Gotland. 

undefined
I Veras sommarlov åker Vera till sin mormor på Gotland.

– Det är så konstigt. Jag vaknar på morgonen och tar tag i blyertspennan som jag har vid sängen för jag brukar lösa korsord där och så börjar jag skriva. Jag har hela storyn klar i huvudet i stort sett. Antagligen har jag gått och tänkt på berättelsen i det undermedvetna och så en dag när jag vaknar så är den färdig att skriva ner, berättar Agneta.

Liksom i hennes tidigare böcker spelar den gotländska naturen och djuren en viktig roll. Vera får hjälpa till och mata hönsen på gården, plocka bär, rensa rabatter och trädgårdsland. 

I den här berättelsen har Agneta även smugglat in en hel del gutamål. Det är gammelmormor Alma, nästan hundra år, som pratar en gammaldags gotländska som Vera till en början har väldigt svårt att förstå: "Stäng duri, töis, de drägar kallt um baini!". Men turligt nog finns kusin Axel vid Veras sida och kan översätta: Stäng dörren, det drar kallt om fötterna". 

undefined
Agneta Engström Svanborgs målningar skildrar både djur och natur.

– Det är ett språk som håller på att försvinna och det är synd. Jag tycker gutamål har ett kulturvärde och brukar själv prata gutamål med mina barn, till exempel här hemma när jag går i köket eller när jag skickar sms. Fast man får passa upp just med sms för telefonen är ju inte så van vid gutamål så det kan bli hur galet som helst, skrattar hon och fortsätter:

– Jag tänker också att det kanske är en bok som mor- och farföräldrar här på Gotland tycker är rolig att läsa för sina barnbarn när de kommer från fastlandet och andra som inte kan gutamål kanske tycker att det är kul att lära sig några ord.

undefined
Konstnären Agneta Engström Svanborg ger nu ut sin tredje barnbok.

Illustrationerna i boken är rikliga och många är typiskt Engström-Svanborgskt-färgrika. Ett 30-tal är helt nya och 15 är bilder som hon målat tidigare. Som till exempel bilden på gammelmormodern. Den tecknade Agneta redan 1977 och den föreställer hennes egen mormor Agnes som bodde på familjegården under Agnetas uppväxt. Mormor Agnes var snäll och klok, men kunde också vara sträng och stod för uppfostran av barnen på gården, berättar Agneta.

För layouten står även denna gång Gunnel Åkerblom, också hon Hamrabo. Enligt Agneta är det till stor del Gunnels förtjänst att det faktiskt blivit tre barnböcker. 

– Den första berättelsen om Teo var egentligen en present till min brorsdotter. Jag ritade och textade för hand och hade inte en tanke på att det skulle bli en bok, men det tyckte Gunnel. Hon kan det här med layout så hon hjälpte mig och vi har haft ett rikt samarbete sedan dess. Utan Gunnel hade det nog inte blivit några böcker.

undefined
Agneta Engström Svanborg är blygsam, men tycker kanske att boken är ganska fin i alla fall.

Boksläppet av Veras sommar är planerat till den här veckan. Och liksom vid tidigare boksläpp förklarar Agneta lite blygsamt att hon känner sig vankelmodig.

– Jag kan verkligen känna så... Kanske jag kunde lagt ner mer tid på boken, duger den verkligen? Men nu när jag sitter och håller i den färdiga boken kanske jag ändå tycker att den är ganska fin, avslutar hon.

Agneta Engström Svanborg

Konstnären och barnboksförfattaren Agneta Engström Svanborg växte upp i Dalhem mitt på Gotland. Familjegården hyste kor, grisar, får, höns, hund och några katter. Barndomen beskriver Agneta som idyllisk, men som barn förväntades man också hjälpa till med allehanda sysslor. Konstnärsvärlden var en totalt främmande värld. Men Agneta flyttade till Stockholm och utbildade sig vid Konstakademien. Efter studieåren flyttade hon tillbaka Gotland och slog sig så småningom ner i Hamra. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!