“En grundtanke är att vi är en del av Europa, i stället för att tänka att vi är ett slutet folk som är fördrivna från vårt riktiga hemland“, säger Eva Ekselius, som själv tillhör inriktningen progressiv judendom inom den judiska församlingen i Stockholm.
Eva Ekselius föddes under andra världskriget, men det är tiden innan dess som hon har intresserat sig för.
– Det enda man brukar känna till om judenheten är att den utplånades. Om jag säger att jag skriver om judisk historia börjar folk genast fråga om Förintelsen, men sällan om de mer än tusen år av judiskt liv som föregick den. Om man glömmer livet före så medverkar man ju själv till utplåningen, säger Eva Ekselius.
Hon beskriver det som ett trauma i en lång historia. Med sin journalisterfarenhet och forskarutbildning började hon utforska judiska närvaron i Europa, särskilt epoken från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet. Det skulle senare bli boken “Vakna mitt folk!“
– Den börjar med franska revolutionen och det beror på att det var upplysningens genombrott. Dessförinnan levde alla judar otroligt traditionellt och isolerat och på ett väldigt annorlunda sätt, med ett annat språk, en annan religion och andra levnadsregler. Med upplysningen tar man för första gången ta språnget in i moderniteten, sammanfattar Eva Ekselius.
Hon skriver om hur vetenskapen utmanade religionen. Om radikala filosofer, intellektuella diskussioner och politiska salonger i det judiska samhällslivet.
– Det blev en kamp mellan dem som ville att man skulle ta till sig den här nya kunskapen och dem som kände att den hotade hela deras kultur, säger Eva Ekselius.
Motståndet kom även utifrån, i form av diskriminering, förföljelse och terror. Samtidigt fanns de nya idealen från revolutionen.
– Jag tänker på frihet, jämlikhet och broderskap, men istället för broderskap så säger jag rättvisa. Det var första steget mot en demokratisk värld, säger hon.
Hon lyfter fram personer från den judiska minoriteten, som var med och formade det moderna europeiska samhället.
– För vår tid finns det mycket att lära av judarnas historia och bland annat att integrationen kan gå bra. Fast om folk mest tänker på Förintelsen så kan man ju inte säga att det gick bra. Förintelsen är nödvändig att känna till och förstå hur det kunde ske, men det är lika viktigt att se att vi fortfarande har en stor judenhet i hela världen som har överlevt och som idag är delaktiga och skapande, säger hon.
Eva Ekselius nominerades till Augustpriset för sin fackbok. “Jag var så lättad, annars hade den kanske försvunnit i glömska“, säger hon, som skrev delar av den i sommarhuset.
Själv växte Eva Ekselius upp i en sekulär familj i Småland.
– Jag minns att man kände till Förintelsen och att man läste Anne Franks dagbok. Kriget var inte hemma hos oss, men det var väldigt nära, säger hon.
Vid krigsslutet kom även vittnesmålen om vad som hade hänt.
– Hela skolan fick gå på bio för att se en film och de bilderna glömmer jag aldrig. De visade hur döda judar skyfflades ner i dikena. Det var de värsta scenerna från förintelselägren och morden och utplåningen, säger Eva Ekselius.
Som tonåring fick hon uppleva det som hände efteråt. När judarna skulle få ett eget land.
– Jag har varit jättemånga gånger i Israel och Palestina, men den första gången var när jag hade tagit studenten. Då jobbade jag på kibbutz en sommar och sedan liftade jag och en kompis runt i Israel.
Sedan dess har bilden blivit mer komplex och konfliktartad.
– Då var jag väldigt uppfylld av den här bilden av hur man kom till ett land utan folk och fick landet att blomstra. Det var en väldigt förenklad och romantisk bild, som bara delvis var sann, och där man blundade för massa andra viktiga aspekter. Den bild vi hade då var att Israel var ideallandet.
Förutom en bakgrund inom journalistik har Eva Ekselius forskat och skrivit en avhandling i litteraturvetenskap. “Jag hade den utbildningen och erfarenheten att kunna ta mig an ett sådant här stort projekt“, säger hon.
Tillbaka i Sverige studerade Eva Ekselius konsthistoria, litteraturhistoria och filosofi. Hon bytte därefter poesiaftnar i Lund till politiska diskussioner i Stockholm. Hon jobbade på Dagens Nyheter och fortsatte med det i nästan 50 år.
– Mitt tema som journalist har nog varit mänskliga rättigheter och social rättvisa och kvinnors empowerment, säger hon.
Det är ämnen hon bevakade för tidningen, men som även finns i hennes bok och som den franska revolutionen lade grunden för.
– Man avskaffade ståndssamhället och alla manliga medborgare fick samma friheter och rättigheter, säger Eva Ekselius.
Hon säger att judarnas historia också synliggör Europas historia, med dess vetenskapliga, kulturella och politiska framsteg. För att bilda demokratin.
– Det är så grundläggande för vårt samhälle och hela 1800-talet gick åt för att genomdriva det, säger hon och nämner även det motstånd som fanns, med den tidens diskriminering, nationalism och extremism.
– Hur det gått för judarna är på något sätt måttet på hur pass demokratiska vi förmått vara. Det tycker jag att vi behöver påminnas om. För jag känner att vi nu är i ett lika omvälvande skede som då. Risken är att vi kan förlora det vi erövrat, säger Eva Ekselius och tar upp såväl Rysslands krig i Ukraina som anti-demokratiska krafter i andra delar av Europa.
“Jag har varit sommargotlänning sedan 50 år tillbaka“, säger Eva Ekselius som har sitt sommarhus i Hamra, men som från början var i hennes dåvarande mans släkthus i Ljugarn.
Innan Eva Ekselius köpte sommarhuset i Hamra var hon nere på Storsudret på somrarna och besökte vänner, hyrde en stuga på Holmhällar eller cyklade runt med tält. "Jag har lärt känna varje ställe på Storsudret och sovit där och vaknat med att kossorna knuffade på tältet", berättar hon.
Under åren har hon också återvänt till Israel och Palestina, bland annat med organisationen Kvinna till kvinna. Där har de haft dialogmöten med lokala kvinnogrupper från båda sidor.
– Då fanns fortfarande möjligheter att resa över gränser och träffa varandra. Så småningom ökade spänningarna, så att det blev livsfarligt för dem att umgås med varandra. Den andre var ju fienden, säger Eva Ekselius.
Den palestinska och den israeliska kvinnorörelsen som hade stöttat varandra, skildes åt.
– Det var ändå fantastiskt med de palestinska kvinnorna som slogs för att få rättigheter och ändrad lagstiftning, men de fick ge upp det bit för bit och allt handlade till slut om en väldigt laddad politisk konflikt, säger Eva Ekselius.
Sedan Hamas attack och Israels invasion av Gaza förra året, fortsätter konflikten att eskalera.
– Det är så hemskt så man vill nästan inte tänka på det, säger Eva Ekselius innan hon fortsätter.
– Även om det blir vapenvila och även om det skulle bli ett fredsavtal har jag väldigt små förhoppningar om att det skulle bli ett rättvist fredsavtal. Jag vill gärna att man ser likheterna snarare än skillnaderna, säger hon.
Själv ser hon likheter mellan det judiska folkets historia och det palestinska.
– De är ett folk utan land, precis som judarna var ett folk utan land.
Eva Ekselius har prisats för sin fackbok “Vakna mitt folk! Det judiska Europa mellan den franska revolutionen och den ryska“, utgiven av Volante förlag.
Eva Ekselius har skrivit om en historisk tid, där ett folk gick från att vara en inåtvänd minoritet till en integrerad del av samhällslivet. Och ett Europa som gick igenom en utveckling som även innebar kris och hot. En tid som hon även känner igen.
– Jag känner att omvälvningen nu är så djupgående. När allt vi byggt sedan dess på sätt och vis kan rasa samman, om det inte i stället är början på något nytt.