Det var för bland annat för det snart 60 år långa arbetet inom Bygdegårdarnas riksförbund på Gotland, som den 74-årige Tingstädebon prisades på förbundets stämma i helgen i Trollhättan.
– Det delas ju bara ut ett par sådana här varje år. Det är väl för att man har gjort något bra, då, under alla dessa år. Några exempel på något bra? Nej, det får du fråga medlemmarna om, säger han till GT efter hemkomsten.
Enligt riksförbundet är utmärkelsen, Guldplaketten, den högsta inom den svenska bygdegårdsrörelsen.
Att Åke Ekström skulle engagera sig, vilket började i unga år i hembygden Fårö, kändes naturligt. När han flera år senare, då i egenskap av vice ordförande, fick ta över ordförandeskapet var det inte lika självklart. Dåvarande distriktsordförande, Gust Jakobsson, hade avlidit hastigt, vilket gjorde att Åke Ekström tog hans plats men på premissen att det var för ett år. Det blev snarare 31 år, för Åke Ekström som nu är inne på sitt 32:a.
– Men jag har funderat i flera år på att sluta, men det har snarare lett till att man tagit på sig andra uppgifter.
Än så länge har han ork och motivation, men vill inte säga något om framtiden för sin egen del.
– Det har varit roligt hela tiden. Man får träffa andra bygdegårdar runtom i landet, utbyta idéer och erfarenheter, säger Åke Ekström som lär ha en del att bidra med till sina Sverigekollegor.
För Gotlands bygdegårdsrörelse ser det bra ut, tycker han. Medlemsantalet varierar en hel del men det kommer nya när andra försvinner.
– Gotland är ju bygdegårdstätast i landet. Det har försvunnit några här och där men det är nog bra att ha en i varje socken. Det går inte att välja ut ett antal och satsa mer på dem. Intresset varierar hela tiden, men bygdegården är viktig för de allra flesta sockenbor, säger Åke Ekström, som fortsätter att jobba på med sina hjärtefrågor.
Som att se och innefatta barn och ungdomar i verksamheten. Även om de inte behöver bli ordförande i sin bygdegård redan i unga år, som han gjorde på 50-talets Fårö.
– Det viktigaste är nog att få med ungdomarna. De kan ju vara med på aktiviteter och sådant för att sedan komma tillbaka när de är klara med vad de nu behöver göra i stället, och om de inte bor kvar. Många flyttar ju hem igen till Gotland när de bildat familj till exempel, då brukar man vilja engagera sig mer aktivt, säger Åke Ekström.