Karaktäristiskt är också en familjär stämning. Linn Klintberg och Ida Andersson i arrangörsgruppen kommenterar under muntra skratt från publiken egna barns, makars, mammors, pappors och vänners insatser för att maskineriet ska fungera. Samtidigt är allt mycket professionellt. Och till årets festival hade man fått till tre starka akter.
Först ut var – inte – Björn Persson, veteranen hade drabbats av covid. Men flera av musikerna han brukar spela med fanns på scenen i något som nu tillfälligt blev "Örjan Klintberg band". Och där dök nu ingen mindre än gitarristen Coste Apetrea upp och drog i gång festivalen med "Let the good times roll". Varpå soulsjungande dottern Emmy Apetrea anslöt.
När Coste och Björn Hammerin, munspel, hade duellerat färdigt var det dags för "Blå hissmusik"; Tove Gustavsson och Fredrik “Shanky Fred” Karlsson kallar sig så när de uppträder tillsammans. Historien bakom bandnamnet får inte plats här, men inlevelsen och utspelet från deras två röster och två gitarrer är mycket långt ifrån slapp pausmusik.
Sist ut på scenen var rootrockbandet "Among Lynx", stadigt förankrade i bluesens mylla, men samtidigt experimenterande och nyskapande. Och med en feministisk touch, också det ett kännetecken för Hide Blues numera. Rakt och rått från Evami Ringqvist (sång), Elin Öberg (munspel), Moa Brandt (gitarr), Amanda Savbrant (trummor) och Johan Sund (bas).