Jan Stolt får ofta höra ”oj, oj, här var det mycket att göra” av folk som passerar småbåtshamnen i Visby. Kommentaren är fullt begriplig, för Justus ser onekligen lite grånad och luggsliten ut.
– Han är i fint skick. Nittio procent av jobbet som måste göras är att slipa och lacka, säger Jan Stolt och tillägger att om man inte tycker sådant arbete är roligt ska man inte äga en träbåt.
Jan Stolt påpekar att han inte har något emot att få kommentarer om sin båt.
– Jag gillar det sociala som följer med att äga båt, och har man en gammal träbåt blir det alltid en massa prat.
För Jan Stolt innebar mötet med Justus en vändning i livet. Intresset för fartyg har alltid funnits. Tidigare arbetade han som fartygsagent och mäklare i Mönsterås, dessutom aktiv i styrelsen för Sveriges segelfartygsförbund och med egna danska fiskebåten Tove att slipa och lacka på.
Så dök annonsen om Justus upp.
– Ryktet gick att Justus var på väg att säljas till Island eller USA. Båten har ett stort kulturhistoriskt värde och borde bli kvar i Sverige, säger Jan Stolt och berättar hur han tog sig över till Gotland och cyklade ut till Själsö för att besiktiga båten.
2016 blev det affär. Jan Stolt beslutade att satsa på Justus. Tove är numera upphuggen, även om delar av fartyget lever vidare. Som mesanmasten, som numera sitter på Justus.
Inte nog med skiftet av fartyg. Resan för att besiktiga Justus var Jan Stolts första besök på Gotland, och nu upptäckte han ön. Jan flyttade från Mönsterås till det nya jobbet som skeppningschef för Nordkalks hamn vid Storugns.
För Justus innebar det att tiden i Mönsterås blev kort. Nu är han tillbaka på Gotland, som Justus angjorde första gången 1994. Båten köptes då av Hassela för att ingå i behandlingshemmets verksamhet. Ett intensivt renoveringsarbete påbörjades vid båtvarvet i Herrvik under ledning av Axner Bodin.
2000 var Justus redo för seglats.
– Då var han i toppskick. Så bra att Hassela 2003 tog hem vandringspriset Ship Shape i Saltkråkan race, berättar Jan Stolt och berömmer Axner Bodins insats.
Justus passade dock inte riktigt i Hasselas verksamhet. 2006 såldes fartyget, och fick efter det vara med om några dramatiska händelser. En brand ombord ödelade en del av inredningen, men elden självdog vilket förhindrade en större katastrof.
En tid efter branden sjönk Justus i Klintehamns hamn i februari 2014. Efter både brand och förlisning var sjöräddningskryssaren därför något tilltufsad när Jan Stolt köpte den.
– Han är fullt funktionsduglig. Vi brukar genomföra någon seglats per år för att vi inte ska fastna vid kajen, säger Jan.
En sporre i det arbete som behöver göras fick Jan Stolt nyligen. Sjöhistoriska museet beslutade i slutet av juni att k-märka Justus.
Av den modell sjöräddningskryssare som byggdes för hundra år sedan finns bara tre bevarade, varav Justus är en.
– Justus är den enda sjöräddningskryssare som är k-märkt, och det första k-märkta fartyget på Gotland, säger Fredrik Blomqvist som är intendent vid Sjöhistoriska museet och fortsätter:
– Det är roligt att det är Justus, för det är ett väldigt omskrivet fartyg.
Att få beteckningen kulturhistoriskt värdefull är i första hand en uppmuntran till ägaren, men det finns även en möjlighet att söka pengar. Sjöhistoriska museet delar årligen ut bidrag, och med k-märkning kan man även söka bidrag hos Riksantikvarieämbetet.
Justus har ändrat utseende under åren. Han var i drift som sjöräddningskryssare på Käringön ända till 1962, mot slutet som ett motordrivet fartyg med styrhytt i aluminium.
Jan Stolt tänker återställa Justus i originalskick, som gaffelriggad ketch med två försegel, toppsegel, storsegel och mesansegel.
Förhoppningsvis är Justus i så gott skick nästa sommar, att han kan delta i 100-årsfirande på Käringön. Sjöräddningsstationen etablerades 1920, med Justus som första fartyg. Han finansierades genom en donation från Sveriges redareförening, och fick namn efter dess ordförande Justus A. Waller.
Sjöräddningskryssaren Justus A. Waller hade som uppgift att patrullera sträckan Hållö-Pater Noster. Det finns flera berättelser om dramatiska räddningsuppdrag. Efter en av de mera spektakulära insatserna belönades fyra besättningsmän med Carnegiemedaljen 1926.
1962 flyttades Justus från Västkusten till Gryt i Östergötland, för att två år senare hamna i Grankullavik. Där var han reservbåt fram till 1972, då Justus övergick i privat ägo.
– Justus är mycket lämpad för sjöräddning. Han går mycket fint i sjön. Många som är ombord brukar säga att Justus känns så trygg, säger Jan Stolt.