Franske DJ:n och superproducenten Martin Solveig ställer sig framför publikhavet på Tomorrowland-festivalen i Antwerpen och låter ”Page One” dåna ut ur högtalarna.
Tomorrowland är med sina 180 000 besökare en av världens största festivaler för elektronisk dansmusik.
– Att han plockat upp min låt som öppning på sitt set, det är rätt mäktigt, funderar Rassmus Björnson.
För så var det. Hans första release, en låt helt utan sång, som Rassmus skrivit hemma i lägenheten i Visby och släppt mest på kul, som ett test bara, hade nått fram till en av Europas allra hetaste DJ:s.
Rassmus fick veta det den där sommardagen 2013 genom en filmsnutt som landade i hans mobil.
– Jag trodde knappt det var sant! Men samtidigt, när det sjunkit in lite, visade det ju att jag var på rätt väg, säger han.
Vi ska återkomma dit, till musikskapandet och klättringen på listorna, men först bakåt i tiden.
Rassmus växte upp i Visby med Michael Jackson som sin stora idol. Veckopengarna gick till Jackson-plattor och en av de största dagarna under uppväxten är den 16 augusti 1997.
Tillsammans med pappa och farfar fanns han då bland 47 000 andra på Nya Ullevi och diggade till ”Billy Jean” och ”Beat It” under Jacksons ”HIStory world tour”.
– Jag var åtta och det kändes hur stort som helst, det var fantastiskt kul. Det var något som tändes i mig där.
Vad fanns i Michael Jacksons musik som talade så till dig, tror du?
– Det var energin och det grymma svänget, tror jag, som gjorde att allt var så sjukt bra.
Det egna musikskapandet tog fart under högstadieåren på Solberga, gitarrprov för musikläraren Janne Sahlberg, Snabel kallad, och Rassmus gav sig tusan på att lära sig spela ordentligt.
Och så blev det, han fick ordning på strängar och ackord.
Men på det estetiska gymnasieprogrammet kände han sig sedan som en udda fågel.
– De andra gillade att spela i band och stå på scen, det var aldrig min grej. För mig var det roligare att sitta vid datorn, det var nog då jag förstod att producent var min roll.
Ungefär samma fråga som nyss: vad finns det i den elektroniska dansmusiken?
– Ett driv och en känsla av eufori! En sann glädje, helt enkelt. Man kan inte annat än gilla den typen av musik.
Många lär sig tre ackord på gitarr för att impa på tjejer.
– Nej, någon lägereldsgitarrist har jag aldrig varit, skrattar han. Jag tycker inte det är kul, jag gillar inte att stå på scen eller att synas på det sättet, det skulle vara för att DJ:a i så fall, inget annat.
Rassmus är på tillfälligt Visby-besök när vi ses i Musicano-studion. Till vardags går han ”Musikmakarna”, en utbildning i Örnsköldsvik med fokus på låtskrivande. Den har gott rennommé, många som gått ut har nått Billboard-listans toppskikt. Ett år är gånget, ett utbildningsår återstår, förlagt till Stockholm.
Vi ska prata om låten ”Find U” i den här intervjun, den av hans låtar som så vitt han vet nått flest lyssningar.
Kanske är det inte en hit i ordets vanliga mening, en dänga som gemene man nynnar under sina promenader.
Dagens musiklandskap ser annorlunda ut än för tio, tjugo år sedan, det finns en mängd kanaler att släppa sina låtar, en mängd listor att klättra på och världen har fått se en ny typ av artister, DJ:s som David Guetta och inte minst svenske Avicii.
Med detta sagt: Över 850 000 lyssningar på Spotify, vilket ”Find U” har, talar ett tydligt språk i en digital tid där tillgängligheten till musik är närmast gränslös.
Men för att komma till ”Find U”-releasen måste vi ta vägen via den låt som heter ”Page two (In this light)”, vilken var Rassmus första riktiga låtsläpp.
Efter nämnda ”Page one” ville han göra något med sång, satt och spånade med kompisen Vera Kebbe och Patrik Ohlsson från Studio Musicano, Patrik som alltid varit såväl stöd som samarbetspartner och är så än i dag.
– Så vi knaprade ihop en låt, skrev en text och spelade in Veras sång. Inför släppet var jag oerhört nervös, jag hade ångest i flera dagar. Jag hade ju ingen aning om vad folk skulle tycka.
Men plötsligt började saker hända. Sittandes i sin lägenhet bara femtio meter från studion kunde han i realtid följa hur låten klättrade på Itunes-listan.
Hösten 2013, så länge sedan, så alldeles nyss, när vi pratar är han där igen:
– Den steg och steg under dagen, helt otroligt, mycket mer än väntat, man trodde inte det var sant! Sen var det dags för det där jobbiga, marknadsföra låten, att höra av sig till folk och be dem lyssna för att få ännu mer spridning.
Är det jobbigt?
– Ja...som jag sa, jag håller mig helst i skymundan. Men det här är ett nödvändigt ont, så det var bara att fortsätta pusha.
”Page two” hamnade sjua på ”Digilistan” i P3 och bland de mest säljande låtarna på Itunes. Den följdes upp av låten ”Save me”, som också nådde högt, innan ”Find U” gjorde sin entré på listorna i oktober 2015. Men som ofta är det vanskliga tillfälligheter som styr.
– Den kunde lika gärna hamnat i byrålådan, om det inte varit för att Patrik kände till Karolina, säger Rassmus.
Karolina Westberg, gotländskan som tidigare nått förbi kvalet i ”Idol” och som vid tiden också spelat in George Harrison-låten ”I got my mind set on you” till en tv-reklam.
Han gick en musikutbildning då, Rasmus, vilken han senare hoppade av. Men dock. Uppgiften var att skriva en låt med inspiration från en tidningsartikel.
– Jag snappade orden ”find you” i en engelskt text, googlade och fann en artikel om ett familjedrama där en liten pojke försvunnit hemifrån men återfunnits dagen därpå.
Ibland behövs inte mer än så.
”Tjatigt” och ”enkelt” är receptet för en bra danslåt. Ofta sitter han vid datorn i programmet Logic, ibland med gitarren i knät eller, som vid ”Find U”, vid pianot:
– Jag spelade några ackord, ”Find you” låg bra i munnen och jag hittade snabbt den där ”I will find you”-hooken och skrev texten på en gång, låten var färdig samma dag.
Problemet var att det var han själv som sjöng.
– Och jag har verkligen ingen bra röst, så jag skickade den till Patrik som sa: Jag vet en bra tjej.
Kors och tvärs över land och hav sänds dessa ljudfiler, när Rassmus befann sig på Sergels torg i Stockholm landade en mp3:a i hans telefon.
Patrik hade ringt Karolina till studion och...
– ...då fanns ingen tvekan, det var rätt, Karolina var rätt.
Just den inspelningen, gjord i Musicano, mixades sedan och är den som finns på det färdiga resultatet.
Några veckor senare addades, delades, spelades, klättrade och spreds ”Find U” över världen.
Även denna gång med samma känsla av overklighet som tidigare. Som att det inte var hans låt, som att det var någon annans.
Jag frågar hur det känns att vara där uppe, bland de stora elefanterna.
Att den en gång lille Rassmus – uppvuxen med en farsa, Björn, som för all del DJ:at en del på årsdagar och kalas – nu är en av de omtalade i genren.
Har du reflekterat över det, att du är där uppe med din musik?
Han värjer sig mot frågan:
–Nja, är jag det? Nej, det vet jag inte, jag har aldrig tänkt så, det är snarare mer en rädsla att jag inte kan någonting alls. Känslan är att mycket bara är tur.
Det tror jag i och för sig inte du är ensam om, jag kan också känna mig som en bluff som varken vet eller kan någonting.
– Precis så. Och jag tror inte man ska vara rädd för det, jag tror det tvivlet kan hjälpa en framåt, att man kämpar mer, blir noggrannare.
Du känner dig alltså inte som en digi-stjärna?
– Nej, nej...jag har mer funderat kring hur knäppt det är att någon verkligen vill lyssna på det jag gör.
Han är lite hemlig, Rassmus. Bland annat därför kallar han sig Raise. Han ville ha ett kort, kärnfullt namn på sitt projekt, vilket dessutom har i alla fall tre av hans bokstäver i sig.
– Det hade varit sjukt jobbigt om det stod Rassmus Björnson på låtarna, tänk om tio år, hur hade det varit!?
Du menar att du inte skulle stå för dem fram i tiden?
– Kanske, lite så är det, hur man känner för låtarna när det gått några år. Man vet ju aldrig vad som händer.
Fast jo, lite vet man/han det. För musiken är vägen, så mycket är nog klart. Raise har hittills ”bara” gjort fem egna releaser, men desto mer har Rassmus skrivit till andra.
– Jag har varit osäker på åt vilket håll jag ska gå med Raise, därför har jag legat lågt. Jag har tröttnat lite på den här DJ-grejen, det är mycket copy-paste och allt låter likadant. Men nu tror jag att jag vet vad jag vill.
Och vad vill du?
– Jag har hittat hur jag vill låta och ska tillsammans med andra börja skriva åt mig själv. Det har jag längtat efter, det ska bli sjukt kul. Mer vill jag inte säga.
I Studio Musicano jobbas det dock, den här dagen, med ett eventuellt nytt släpp. Hans flickvän Mimmi är där också, de har träffats på skolan i Övik. Jag hör hookar, jag hör en kvinnlig röst, mer än så berättar jag inte.
Vilka releaser det blir vet han inte, om det blir enstaka låtar eller rent av ett album.
– Målet är att bli bättre och bättre. Men viktigast av allt är att ha kul och vara nöjd själv, säger Rassmus Björnson.