Musikalen i fråga skrevs 1974 av Stephen Sondheim, som i sin tur hämtade inspiration från Aristofanes uråldriga komedi ”Grodorna”.
Sondheim är en sann Broadway-gigant med verk som ”West Side Story” och ”Sweeney Todd” på meritlistan. Hans ”Frogs” (som alltså fått namnet ”Underjorden tur & retur” i svensk översättning) hör dock knappast till klassikerna.
Historien om Dionysos och hans resa till dödsriket har faktiskt aldrig uppförts i landet tidigare, knappt ens i Europa.
Men nu blir det ändring på det.
– Anledningen till att ”Frogs” inte spelats så mycket är att den har en politisk udd som saknas i många andra musikaler. Den handlar om en värld som är på väg in i underjorden, och om vad vi kan göra för att världen ska återvända därifrån, sa länsteaterns chef Thomas Sundström under en presskonferens under tisdagen.
Med fanns också skådespelarna Camilo Bresky, Babben Larsson, Andreas Nilsson och Janne Åström. De tre sistnämnda har gjort flera säsonger av den satiriska krogshowen R.E.A. tillsammans, och känner således varandra väl vid det här laget.
– För mig har det här varit en chans återknyta gamla vänskapsband – och på Gotland dessutom! säger Babben Larsson, som spelar underjordens härskare Pluto.
”Underjorden tur & retur” samproduceras av länsteatern och Gotlandsmusiken. Idén att sätta upp musikalen kom till Thomas Sundström och Dag Franzén, direktör för Gotlandsmusiken, under arbetet med ”Carmina Burana”, som framfördes på Wisby Strand för drygt två år sedan.
När det begav sig beskrevs ”Carmina Burana” – ett samarbete mellan Gotlandsmusiken och länsteatern det med – som en av de största scensatsningarna på Gotland i modern tid. Men enligt Dag Franzén var den ingenting jämfört med ”Underjorden tur & retur”.
– Med runt 60 personer på scen är det här den största gotländska scenproduktionen på många år, kanske någonsin, säger han.
Här och nu kommer föreställningen bara att framföras två gånger, fredag och lördag på Wisby Strand. Om två år ger man sig troligtvis ut på en liten Sverigeturné, men det är då det.
Man kan ju tycka att det är lite underligt, att en så omfattande satsning kommer och går så där bara.
– Det är en ekonomisk fråga, förklarar Thomas Sundström och fortsätter:
– När vi planlade det här för länge sedan fick jag och Dag höra från våra respektive organisationer att det här förmodligen inte gick att genomföra. Vi var tvungna att ses i smyg – under devisen ”Vi är ändå chefer”.