– Josefin Nilssons bortgång var oväntad för alla. Vi skulle ha träffats i kväll för att planera Länsteaterns julföreställning på Gotland med Systrarna Sisters, berättar teaterchefen Thomas Sundström på tisdagen.
Shower, filmer och senast, ”Systrarna Sisters”, en stark berättelse om livslust och livskriser skildrad med både skärpa och humor, tillsammans med systern Marie. Det blev det sista offentliga framträdandet för Josefin.
– Uppsättningen skulle ha haft premiär i Stockholm i höst och ha följts av Systrarna Sisters firar jul på Länsteatern. Så blir det inte nu, säger Thomas Sundström.
Han kommer att minnas Josefin Nilsson som en modig, vacker och sårbar artist med en otrolig närvaro.
– Hon fick publiken att känna att det är här och nu det händer. Varje gång hon gjorde något kände man att ”det här gör hon bara för mig”.
Med personligt tilltal och besjälad scennärvaro har Josefin Nilsson, som Ainbuskmedlem, soloartist, musikalstjärna och skådespelare, betytt mycket för många.
– Vi var grannar på Klinten i Visby och även om vi har inte har umgåtts privat har vi alltid hälsat på varandra och bytt några ord, förklarar Fredrik Adelsköld.
Tillsammans med makan Elisabeth kom han till Länsteatern i går för att skriva i kondoleansboken.
– Vi är många som har följt hennes livsöde och blivit berörda av hennes styrka och sårbarhet. Hon var gränslös i både kraft och känslighet och hade ett buskap som hon förde fram hela livet, säger Elisabeth Adelsköld.
Fredrik Adelsköld lyfter fram Josefins framtoning och hur hon med svärta i glamouren gav allt på scenen.
– Jag är tacksam över att ha fått se ”Systrarna Sisters”. Det blev en fin avskedsföreställning, säger han.
För den som vill skriva en sista hälsning är Länsteatern på Bredgatan öppen varje dag till och med lördag denna vecka mellan klockan tio och ett.
– Minnesboken kommer sedan att överlämnas till hennes familj, berättar Thomas Sundström.
Även kyrkan i När hålls öppen med en bok för kondoleans.
Kyrkan i Josefin Nilssons hemsocken mindes henne klockan nio på tisdagsmorgonen genom själaringning med kläppning i kyrkklockorna.
– En av bygdens döttrar har avlidit, mänskligt sett alldeles för tidigt. Våra tankar går till Josefins familj, som vi innesluter i våra förböner, skriver Svenska kyrkan på sin webbsida.
Emil Stenhammar, kyrkoherde i Burs pastorat med När-Lau- och Stånga-Burs församling, konstaterar att själaringning alltid sker när någon med anknytning till bygden avlider.
Direkt när Länsteatern på Gotland meddelade på sin Facebooksida att Josefin Nilsson hade avlidit, 46 år gammal, började sorgebetygelserna att strömma in.
– Efter en promenad med hunden på måndagsmorgonen lade sig Josefin för att vila. Sedan vaknade hon inte igen, konstaterar Thomas Sundström.
Han berättar att Josefin inte mått bra efter en höftoperation för några veckor sedan, men beskedet om hennes död kom ändå som en chock.
På Länsteatern ljuder stilla musik och levande ljus lyser upp kondoleansboken som snabbt fylls av alla som skriver in sitt deltagande i sorgen.
”Underbara, vackra, bejakande, oförglömliga Josefin, Siv gutt, vår sångmö”.
”Vi älskar Dig för den Du var”.
”Världens bästa och älskade Josefin, oändligt begåvad, och kärleksfull. Mer girlpower är svårt att uppbringa. Charm och begåvning i sin bästa form. Sov gott!”.