En längre karriär inom Gotlands tidningsvärld kan nog ingen skryta med. Redan på högstadiet började han som tidningsbud på eftermiddagen.
– Prenumeranterna fick tidningen beroende på hur dags vi slutade skolan, berättar han.
Lönen på 40 kronor i månaden blev fickpengar som gick till bilbanor och andra viktiga inköp. Det var mycket pengar för en Visby-grabb på den tiden. Men när Folkbladet skulle bli morgontidning gick det inte att ha skolbarn som utdelare, arbetstiderna var inte lämpliga för det.
– Det var första och enda gången jag fått sparken, säger Lars glatt.
Men redan under gymnasieåren var han tillbaka i tidningsbranschen, då som korrekturläsare på Gotlands Tidningar. Sedan blev det uppdrag som filmrecensent.
– Det fanns fem biografer i Visby då, som hade återkommande premiärer och man skrev om alla. Det blev mycket bio på den tiden, säger Lars och skrattar.
Efter studier på journalisthögskolan i Göteborg, med praktik på veckotidning i Stockholm, gav han sig av på resa i USA. Sedan var det dags att söka jobb.
– Jag var beredd att söka var som helst i Sverige. Men den första annonsen som dök upp var en heltidstjänst som allmänreporter på Gotlands Allehanda. Jag sökte den och fick den. Det var helt slumpartat, jag kunde lika gärna hamnat uppe i Norrland eller i Skåne.
Året var 1980 och sen dess har Lars Schill varit en självklar del av GA. Inom redaktionen har uppdragen dock varierat.
– Jag brukar säga att jag jobbat mest med de tre K:na: Krim, Kommun och Kultur.
En salig blandning kan tyckas, men självklara områden för Lars Schill som gjort sig känd för sina stora kunskaper inom just dessa områden.
Du har ju koll på alla lagförbrytare på Gotland. Tror du att dom har koll på dig också?
– Det kan man förutsätta. Det är vanligt när det är husrannsakan att de har urklippssamlingar som visar upp deras brottslighet. Det är som deras CV. Alla vill ju vara bra på sitt område.
Bland de fall han bevakat minns Lars särskilt mutbrotten inom Gotlandsbolaget i början av 2000-talet.
– Det var så många detaljer i det hela. Bland annat ett vittne som hörde av sig till rätten och frågade om den misstänkte: Ska han verkligen kunna ringa till mig? Nej, han har fulla restriktioner. Då hade han smugglat in sin mobiltelefon och lyckats bygga en laddare, så han hade ringt upp säkert 20 personer och sagt vad de skulle berätta och inte.
Den som tror att det är brist på nyheter på lugna lilla Gotland går alltså bet. Bara denna sommar har Cementas avslag på fortsatt kalkbrytning lett till rubriker även bortom horisonten. Det är just den typen av händelser som Lars Schill mest uppskattar med journalistyrket. Nyheter som slår ut allt annat.
– Nyheter med en nerv, det är det roligaste. Det är lite trist i dag – det är svårt att vara ensam om en nyhet. Allt sprids på internet direkt.
Vad händer nu för Lars Schill?
– Jag ska ägna mig åt att skriva långt men vill inte specificera mer än så.
– Sen vill jag ge mig av på en rejäl resa när det är möjligt igen. Jag har som mål att besöka den bebodda plats på jorden som är längst från Visby. Jag har forskat fram en liten ö utanför Nya Zeeland, med 73 invånare, men en daglig flyglinje tur och retur. Fullt möjlig att besöka.
– Det tänker jag är en viss känsla när man står där. Då vet man: Nu kan man inte komma längre bort på jordklotet.