Den som längtar efter mer jul, bör inte missa ett besök på Peppar, i Vasastan i Stockholm. Krogen har sedan starten 1988 har tagit julpyntet till max och sedan ökat ytterligare lite.
– Det började redan första året, eftersom vi har ett amerikanskt upplägg. Det är lite ironiskt mot den amerikanska matimperialismen. Säg att det var en ljusslinga och en ful skylt i baren första året – sen har det bara växt och växt, berättar krögaren Per Arne, eller PA som han kallas, Nordstedt.
– Fram till pandemin körde vi olika teman i 10-15 år.
Normalt sett brukar de börja pynta till första advent och sedan får pyntet hänga kvar till påsk. Men så slog pandemin till.
– Då sa vi att vi tar inte bort det, vi behåller det och sen har vi bara meckat på lager på lager. Om det inte blir något nytt skit i vinter så ska vi rensa till påsk, säger PA.
Bland allt julpynt finns även en del Halloweenpynt, ett mischmasch av de båda högtiderna som på Pepparspråk fått benämningen "Happy hallomas".
– Under all tingeltangel finns krogen Peppar. Men den har ingen sett sen julen 2019, säger PA.
Den här tiden på året spelas också uteslutande julmusik på Peppar och vi snackar inga lama spellistor på Spotify.
– Vi har väl över 300 julskivor, vi spelar alltså skivor.
En handfull gäster hänger på låset när PA Nordstedt låser upp dörren prick klockan 17.
– Vad vill ni göra, supa eller äta? frågar han gästerna när de kliver in genom dörren och dirigerar dem utifrån svaret vidare in i lokalen.
En knapp timme senare är det så gott som fullt i såväl baren som vid borden. Kroggästerna är en brokig skara av ungdomar, gamla stammisar, matgäster och törstiga fredagsfirare.
PA Nordstedt är inne på sitt 35 år som krögare. Vägen dit gick via Visby, där han bodde med sina föräldrar och syskon under tonåren.
– Jag är ju egentligen från Uppsala men bodde som tonårig i Visby, jag gick på högstadiet på Solberga.
Det var också innanför ringmuren som han inledde sin krogkarriär, som kockelev på Faventia på Hästgatan, 1976.
– På den tiden fanns det ju ett lärlingssystem, där man gick som elev i två år. Om krögaren godkände en sen så blev man kock. Det var väl mest ett sätt för krögarna att få tag i billig arbetskraft, men det är så det gick till, säger PA.
Han hann arbeta sig igenom klassiska Visbykrogar som Lindgården, Wisby börs och Stadshotellet.
– Jag hoppade runt på krogarna i Visby, man kände ju alla – Visby på vintern var en helt annan sak på 70-talet. Sen när jag var runt 20 så blev det mer och mer Stockholm, men jag körde några säsonger i Visby i början av 80-talet.
Ända sedan PA öppnade Peppar som 28-åring har han hållit fast vid samma koncept.
– Det bygger på mat från amerikanska söderns stater, cajunmat. Vi var väl en av de absolut första med det i Sverige. Det blev ju stort i USA på 80-talet när man kom på att man hade cajunmaten, sen snodde jag det, berättar han.
Den amerikanska södern genomsyrar inte bara menyn.
– Musiken är en stor del av det hela, konstaterar PA.
Det brukar heta att man inte ska ändra på ett vinnande koncept, något PA Norstedt tagit fasta på och som gästerna verkar uppskatta.
– Det är en kontinuitet. Vi har ju mycket stamgäster och vi har haft samma meny sedan 1993.
Så hur har han orkat hålla i och hålla ut?
– En jävla envishet kanske kan ha med saken att göra. Men sen har jag haft bra folk som jobbat. Många har jobbat sen 90-talet, säger PA och fortsätter:
– Jag skulle kunna säga att om det inte var för den eller den... men utan mig skulle Peppar inte ens finnas.
Åren 1993 till 1999 drev PA även systerkrogen Salt på Kungsholmen, men beskriver att det kändes som han stod på S:t Eriksbron och velade och inte visste åt vilket håll han skulle gå.
– Salt var jätteroligt, men som krögare blev det extremt tungt och jag var tvungen att välja. Jag velade hit och dit, men jag valde mitt första barn: Peppar.
PA Nordstedt har hunnit fylla 62 år. Båda föräldrarna är borta, men en bror bor kvar på ön. Trots det besöker PA sällan sin forna hemstad.
– Jag reser så mycket i jobbet, så när vi ska ses får han komma hit.
Däremot har många gotlänningar passerat Peppar genom åren, inte bara som gäster.
– I början var det mest gotlänningar och mina gamla kockkompisar från Stockholm som jobbade här. Det var många ungdomar från Gotland som ville flytta till Stockholm, säger PA.