Jan Fröman är inte ”riktig” gotlänning. Nackabon har visserligen bott här periodvis, till och med varit tillsynsman och guide på Stora Karlsö – men det räcker knappast för att övertyga dem som menar att fastlandsränderna i bästa fall går ur efter tre generationer.
Ändå var hans möte med Gotland på sätt och vis ödesbestämt.
– Min pappa var botanist med murgrönan som specialitet, så det fanns väl inget val egentligen, säger Jan Fröman.
Det var också på den vägen han kom till Stora Karlsö en gång i tiden.
– Det är en märklig plats. Många hamnar där av en slump – och blir sedan kvar livet ut. I somliga fall beror det på ens yrke, att man är ornitolog till exempel. Jag har inget sånt specialområde, jag blev kvar tack vare Karlsös själ. Och jag förstår inte varför fler författare inte använt sig av denna underbara miljö, säger Jan Fröman.
”Fossil-ligan” blir hans första skönlitterära bok – men han har arbetat som journalist i flera decennier.
– Det var väl lite så det började. Jag har skrivit tusentals artiklar på 3000 tecken. Till slut blir man nyfiken på om man också klarar att skriva 300 000.
”Fossil-ligan ”handlar om den 13-årige pojken Jonathan, som dras in i mystiska händelser när han besöker ön utanför Klintehamns kust.
– Det här är ju min första bok, så jag vågar inte uttala mig om vad som går hem bland unga läsare. Men jag tror att spänning och driv i berättelsen är det allra viktigaste när man skriver för dem. Samtidigt får det inte bli läskigt. Man ska inte få mardrömmar av att läsa mig!
Journalistik och barnlitteratur kan förefalla vara två diametralt motsatta genrer. Hos Jan finns dock reporterimpulsen att alltid vara trogen verkligheten ständigt närvarande, oavsett vad han skriver.
– Jag skulle inte säga att min bok är pedagogisk, men för mig är det viktigt att detaljerna överensstämmer med verkligheten, även om personerna och handlingen är påhittade. Barn är oerhört vetgiriga och nyfikna på sin omgivning. Därför vore det oansvarigt att lura dem.
Skrivandet har gett Jan Fröman blodad tand.
– Det här är tänkt som första delen i en serie. Tvåan är halvskriven och trean påbörjad. Jag tycker om att skriva för den här målgruppen och ser därför fram emot att fortsätta med det.