De dödas dag infaller samma period som vår allhelgonahelg. Då skapas ofrendas överallt i det mexikanska samhället; i hemmen, på arbetsplatser, hos myndigheter. I västerlandet är firandet mest känt för att man ställer fram mat till de döda.
Men på altaret placeras förutom favoritmaten också sådant som sockerskallar (dödskallar gjorda i sockerlag), blommor, ljus och rökelse.
– Men även cigarretter och sprit kan förekomma om ens nära och kära gillade det, konstaterar Anabelí Díaz som står bakom utställningen på GKF, Galleri för konsthantverk och form, på Wallers plats. Hon är fascinerad av materialet keramik som finns i hela världen men behandlas på helt skilda sätt.
– Det är mjukt men svårt att tämja.
Och på GKF visas hennes keramik i vilken hon gjort allt som återfinns på ett altare utom mat och blommor. Inte minst karaktäristiska är skallarna, såväl döskallar som barnvarianter, i lerfärg, vitt eller med dekor. En spännande utställning med en motivkrets som inte är vanlig här.
– Jag har tagit till mig symbolismen som finns i ritualen. En gång om året bjuder man in de döda i gemenskapen, som att skaka hand med döden. Livet är en gåva som du kommer att behöva ge tillbaka.
Anabelí Díaz bor numera i Kalmar och skapar vid ateljéhus Pukeberg i Nybro, men är uppväxt i Veracruz så hon har ofrenda-traditionen med sig.
– Som barn tyckte man det var lockande att ta för sig av den goda maten som stod framme men det fick man absolut inte göra. Efteråt sa man att den inte smakade något eftersom de döda varit där och ätit.
I vintras tillbringade hon tre månader i Mexiko.
– Jag vattnade lite på mina rötter.
Hon konstaterar väsentliga skillnader på keramikens område i dag mot den traditionella.
– Bykeramikern som tillverkade godset som användes av folket försvinner och de stora fina kärl som tillverkades ersätts av plast och plåt.
En husbehovskeramik som oftast brändes utan ugn.
– Jag försökte men allt gick sönder.
Några av de utställda föremålen, som småskallarna, är gjorda i Kina där hon vistats i tre månader i världens porslinshuvudstad Jingdezhen. Något som medfört ett samarbete mellan tre världsdelar i delar av hennes keramik. I några av de Mexiko-inspirerade skallarna, tillverkade i Sverige, återfinns en blomma i ena ögat, en blomma skapad i Kina.
– Där har de haft specifika uppgifter, det finns de som bara gör blommor. Jag hade med skulpturer från verkstaden i Nybro och köpte blommor från mästaren.
Anabelí Díaz ställer ut på Gotland för första gången, tidigare har hon varit här enbart som besökare. Hon tycker det är roligt att utställningen finns här under allhelgonahelgen. Men då är hon själv åter i Jingdezhen.
– Jag åker dit igen på tisdag och stannar i två månader och ska arbeta med skulptur.
Hon konstaterar att de kinesiska kollegorna är lätta att samarbete med. Men med ett undantag:
– De avslöjar allt utom glasyren. Där går gränsen, som ett svenskt svampställe.
Utställningen har vernissage på lördag och pågår till den 20 november.