Repetitionerna av ”Vattnet har gått” är åter i gång efter jul- och nyårsuppehållet. När GA kommer på besök på Rondo är de mitt i ett genomdrag, tekniken ska sättas med ljud och ljus på rätt ställe.
– Det är inte direkt något flyt i det hela, konstaterar revyförfattaren Roland Olsson bakom scenen.
Under ledning av regissören Alexander Morberg, gör Janne Henriksson och Palten Jonsson några scener om regionens sparskola, där såväl räddningstjänsten som gamlingarnas mat är hotade. Palten Jonssons vovve Wilma, är också med på scenen.
– Det här är hennes fjärde år, första året hade hon en roll, andra året också. Nu är hon med om hon vill.
Något jullov har det inte varit tal om för Palten Jonsson, Gotlandsrevyns scenograf som även gör dekorerna själv.
– Den 22 började jag med kulisserna. Så på julafton stod man ju här – god jul, liksom.
Årets revy behandlar såväl sommarens vattenbrist som den ryska gasledningen och Palten Jonsson beskriver scenografin som ”rörig”.
Han filar fortfarande på sin monolog, som är ett återkommande inslag i revyn.
– Jag gör den alltid i sista sekund – du vet ju inte vad som händer. Det blir lite rör, lite Trump och lite Dylan, jag brukar vara lite mer int ernationell.
Det mesta är klart inför premiären, men fortfarande återstår många detaljer och justeringar och åtminstone för vissa är det ett ganska plågsamt stadium.
– Det är den värsta processen, man kan inte sova. Man är lite osäker och vet inte var det hamnar, säger skådespelaren Evert Jansson och fortsätter:
– Just nu känns det som ”varför har jag gett mig in i det här”, sen sista dagarna man spelar tänker man att ”fan, snart är det slut”.
För en del av ensemblen är det också snart slut för gott. Evert Jansson, Roland Olsson, Pilla Olin och Gusti Larsson har alla sagt att årets revy blir deras sista.
– Jo, det är bestämt, säger Roland Olsson och förklarar att han tycker att det är dags att sluta medan han själv kan välja – i stället för att bli tillsagd att göra det.
Skådespelaren Pilla Olin som sitter i logen och äter sin medhavda lunch, konstaterar att 20 år kan räcka. Ensemblekollegan Gusti Larsson, instämmer.
– Det kan väl vara dags för ungdomarna att ta över, vi var ju nästan ungdomar när vi började.
Pilla Olin påpekar att de ändå var runt 50 när de började.
– Ja, man var smalare i alla fall, det har jag sett på kort, säger Gusti Larsson.
Mycket kul har de hunnit ha tillsammans genom åren.
– Framför allt är det den här revyfamiljen man kommer att sakna, säger Gusti Larsson.