– Jag var på Gotland och spelade in en film en gång. Petri tårar hette den. Jag spelade en borgmästarson som blev kär i Izabella Scorupco. Rolf Lassgård spelade min pappa. Jag bodde på Snäck i tre månader, det var hemskt. Men jag skrev två diktsamlingar, säger Carl-Einar Häckner.
Nu är han på Gotland för en föreställning på Stelor på onsdagskvällen. Han gör bara en föreställning på ön och han har plockat ihop lite allt möjligt.
– Det är öppet vad jag får göra. Jag kommer blanda hej vilt, musik, trolleri och texter. En del är från en föreställning som jag ska turnera med i höst, Skärvor. Den handlar om att kasta sig ut och att sedan plocka ihop det som har gått sönder. Som när man är kär och ger allt, och sorgen som kan uppstå efteråt.
Just nu har han en veckas ledighet från sin sommarvarieté på Liseberg. Där, säger Carl-Einar Häckner, kan ett nummer på åtta minuter välta en hel värld.
Sommarvarietéerna brukar sändas på tv, ofta med blodiga inslag, men det är det inte mycket av nu för tiden.
– Det kanske blir pytteliteblod ikväll, några små droppar. Det blir så kladdigt och jag har blivit lite bekvämare med åren.