Vi brukar se henne på listor över kända gotlänningar.
Och många av oss har hört både hennes inspelning av ”När vi rör varann” och duetten med Mikael Rickfors, ”Som stormen river öppet hav”, även om alla kanske inte vetat att det är Susanne Alfvengrens röst vi har lyssnat till.
Hon är liksom lite kändis och lite doldis på samma gång.
Enligt texten om gotländskan på Wikipedia ska hon till och med ha försvunnit ur rampljuset efter den där duetten 1987.
– Det är inte min beskrivning i alla fall, jag vet inte vem som har totat ihop det där, säger Susanne Alfvengren om det.
Samtidigt erkände hon i en GT-intervju redan 2009 att hon kanske har ”synts för lite”. Och hon skriver så här på sin egen hemsida: ”Jag är fortfarande ute och spelar en del även om inte alla tror det”. Svårigheten att tränga fram i mediebruset uppges som en av anledningarna till den kanske något anonyma tillvaron.
– Det finns en massa artister som åker runt och spelar men som inte hörs av i övrigt. Bara några få av dem sitter i alla tv-program, det är en liten klick som är ganska begränsad.
Men det är delvis ett medvetet val. Susanne Alfvengren har i stort sett valt bort den del av artistlivet som kan ge medlemskap i ”klicken”.
– Jag är inte den som twittrar och instagrammar, jag är inte den personen. Dessutom valde jag att bilda familj och flytta ut på landet i Roslagen. Jag sprang aldrig så mycket på premiärer och sådant och det kanske har legat mig i fatet.
Ångrar du dina val då?
– Nej, inte alls!
Susanne Alfvengren säger sig ha haft fullt upp ändå, med ”jobb som inte syns”, senast förra helgen spelade hon i två fulla bygdegårdar i Halland och sedan med en kyrkokör i Blekinge.
– Men det är inget som har synts i media.
Hon säger sig märka av att det har blivit svårare att vara artist och att klara sig på det.
– Jag sålde mycket av mina första skivor, men nu säljer jag inte längre. Och det har blivit mer konkurrens om att få spelningar, det är bara det som ger någon inkomst när ingen köper skivor, säger gotländskan – som också jobbar extra som undersköterska för att få ihop tillvaron.
Men kändisskapet är inte alltid det mest centrala.
– Visst är det roligt när någon vet vem man är, eller när en ung person kommer fram och säger ”oj, är det du som sjunger Stormen river?!”, men det är inte jätteviktigt.
Vill du inte nå en ny generation gotlänningar?
– Jo, det vill jag, och jag har fått otrolig respons på att jag har dialekten kvar. Tar man bort sin dialekt tar man bort sin historia, tycker jag.
I kväll infaller ett av de tillfällen då hon träder fram, uppträder till och med, på sin hemö. Detta under välgörenhetsgalan Lett u hjelpe i Visby domkyrka, dit även Anna Stadling och Sons of Bourbon kommer.
– Jag har varit tillfrågad om det flera gånger, men det har inte passat. Nu kunde jag tacka ja. Man vill ju göra såna saker ibland, för att hjälpa dem som inte har det lika bra. Sedan brukar det bli väldigt stämningsfullt i domkyrkan och trevligt att komma till ”hemlandet”, tycker Susanne Alfvengren.
Och visst har hon saker på gång i framtiden också:
– Jag har några låtar som jag klurat på länge, men det är svårt att få skivbolagen att bekosta en inspelning numera. Nu har jag i alla fall inlett ett samarbete med en kollega som har de möjligheterna, vi får se vad det leder till ...