Emil Jensen bor på Gotland och planerar även en spelning i Visby.
”Även om jorden skulle gå under imorgon skulle jag fortfarande plantera ett träd idag”. Affischen med citatet hängde på Emil Jensens pojkrum och budskapet den för med sig har legat honom nära sedan dess. Den stundande cykelturnén utgör inget undantag, berättar artisten och poeten över telefon från Stockholm mitt under förberedelserna då bara ett par dagar återstår innan det är dags att sätta sig på cykelsadeln och börja trampa.
Turnén, där Emil Jensen ska cykla mellan stoppen i stora delar av södra Sverige, inleds på Sergels Torg i Stockholm den första juli. Färden går därefter söderut, via Mariefred och sedan ut längs ostkusten hela vägen ner mot Skåne där det bär västerut mot Göteborg innan styret återigen ska peka mot norr. Sista stoppet för sommaren är Visby och en konsert i St Nicolai ruin den sista augusti.
Den röda tråden är tydlig, såväl på scenen som runtomkring: Musiken, låttexterna, cyklingen, trädplanteringen som ska ske längs vägen; allt kretsar kring jorden och livet som vi alla lever på den.
Träden ska planteras på omkring 15 platser i olika delar av landet och det görs i samarbete med Naturskyddsföreningen.
– Träd är någonstans förutsättningen för allt liv, det är jordens lunga. Både musiken och pratet på scen kommer att kretsa kring temat livet på jorden. Mitt bland alla larmrapporter vill jag få in små påminnelserapporter. Jag ska prata om det snillrika livet, om den biologiska mångfalden och allt det fantastiska vi ändå har här och nu. Jag har till exempel förkovrat mig i svampars fascinerande liv och läst fantastiska texter om floder i Nya Zeeland som tilldelats egna rättigheter, säger Emil Jensen.
Så hur förbereder man sig då, som artist, inför över hundra mil på cykel och många timmars slit på scenen.
– Vad gäller cyklandet så har jag kört på den klassiska taktiken att vila mig i form, jag får se framöver om det var en bra strategi eller inte. Det här är ett så stort projekt så det går nästan inte att förbereda sig på.
Vad räknar du med blir allra tuffast?
– Jag misstänker att det är kombinationen att anstränga sig fysiskt under dagen och sedan orka hålla fokus uppe på kvällen. Jag tänker att det är lite som för skidskyttarna, att de åker först och sedan ställer sig på vallen för att fokusera på skyttet. Min vall blir scenen på kvällen. Samtidigt kommer det här att ge så himla mycket i form av luft i lungorna och möten med människor, säger Emil Jensen och berättar att han är fullkomligt usel på att läsa kartor.
– Så jag kommer att behöva fråga människor jag möter om vägen, och få energi av dessa möten.
Som cyklande artist får man också räkna med utmaningar som annars inte hör till det normala turnélivet. En åskskur mellan Linköping och Åtvidaberg, en punktering eller en trasig kedja riskerar att äventyra schemat. Någon tydlig backup-plan finns i nuläget inte på förhand men Emil Jensen är trygg med att allt kommer lösa sig.
– När jag lagt rutten så har jag räknat med att allt ska klaffa. Varken jag, arrangörerna eller publiken vill ju att något ska ställas in så vi får försöka hitta snabba lösningar på utmaningar som uppstår.
Emil Jensen i en ruin, foto från 2020.
Engagemanget för klimat och miljö har alltid funnits där hos Emil Jensen, som gjorde en cykelturné redan år 2007 och som även har turnerat med hjälp av tåg. Trots att han under sommarens stopp vill fokusera mycket på det vackra med jorden kan han inte låta bli att grubbla över de många bekymmer och hemskheter som finns.
– Jag har tänkt mycket på hur hållbarhet och fred hänger ihop. Det är så tydligt med kriget i Ukraina, hur beroende vi är av fossila bränslen och hur det beroendet står i vägen för freden. Och att fred på jorden förutsätter fred med jorden.
– Mitt engagemang för dessa frågor har löpt som en röd tråd genom allt jag gjort genom hela mitt artisteri, det är en viktig del av det. Det är synd att miljöfrågan har hamnat i skymundan under senaste åren med pandemi och krig, särskilt eftersom allt så tydligt hänger ihop och att det är mänsklig aktivitet som styr. Men jag har insett att det är svårt för mig som konstnär att säga vad människor ska tycka och tänka om saker. Jag försöker sprida inspiration till engagemang, så små frön till tankar om att livet är någonting värdefullt till att börja med. Det är någonstans där man måste börja.
Dessa små frön är Emil Jensens trogna publik vana vid att artisten planterar under sina uppträdanden. Som artist kombinerar han låtar och prat med personliga anekdoter, poesi och humor. Alla håller dock inte med om budskapen han för fram.
– Det var faktiskt en händelse på Gotland för många år sedan. En äldre herre kom fram, han berättade att han var jurist och sa sen: "Jag håller inte med om något av det du sagt ikväll men det är ändå det bästa jag har hört". Han satte ändå fingret på något, för att hålla med är inte det viktiga, det viktigaste av allt är att bli berörd, inte att man har samma världsbild. Samhörigheten är människors starkaste drivkraft, och att samarbeta med varandra. Man brukar prata om "survival of the fittest", men det stämmer inte överens med våra viktigaste egenskaper som snarare grundar sig mer i "survival of the kindest".
Att snällhet, glädje och det snillrika livet som Emil Jensen kallar det får ta störst plats under sommarens turné grundar sig mycket i vikten av att se det goda och det positiva.
– Miljö- och klimatfrågor är svåra för att de handlar så mycket om skam och dåligt samvete. Det är inte alltid en bra drivkraft för att förändra något på djupet och det är lite av anledningen till att jag nu ska prata om den biologiska mångfalden och det snillrika livet. Glädjen över jorden och drivkrafterna den föder ska också få ta plats. Om vi vänder oss helt mot skam och dåligt samvete finns det ingen plats kvar till något annat, säger Emil Jensen och avslutar:
– Ofta ställer vi oss frågan hur vi vill att världen ska se ut idag, men hela utgångspunkten i den frågan leder till att vi bara springer runt och släcker bränder. Vi tänker sällan på hur vi vill att världen ska se ut om 150 år när vi inte längre är kvar. Det är därför det är spännande med träden. Planterar man ett träd idag kan det stå kvar i flera hundra år. Det är ett sätt för oss att bli en länk genom historien.