Domkyrkan var smockfull under torsdagens konserter. Därför krävdes covidpass vid entrén.
Knökfullt var det i domkyrkan igår när Helen Sjöholm och Anna Stadling tillsammans med musikerna Jesper Nordenström och Tobias Fröberg bjöd på två konserter fyllda av älskade julsånger, kända örhängen och några låtar från deras sprillans nya skiva som kommer i vår.
De levande ljusen fladdrade i de nyputsade malmkronorna i mittgången och spred sitt milda sken över bänkraderna där folk satt tätt intill varandra – men blott en handfull hade munskydd. På scenen stod en flygel och en liten orgel och några gitarrer stod lutade mot en stol. Publiken sorlade förväntansfullt.
Så kom de, barndomsvännerna Sjöholm och Stadling, och inledde konserten med en innerlig tolkning av ”Gläns över sjö och strand” och ”Nu tändas tusen juleljus”. Helen Sjöholms jublande sopran med sin vemodiga timbre flätades vackert samman med Anna Stadlings mörkchokladläckra altstämma som då och då utan ansträngning svävade upp i mezzohöjd. Sjöholm, kortklippt och blond, bar mockastövlar och en havrefärgad klänning med stiliserat blommönster som harmonierade färgmässigt med Stadlings kastanjebruna kostym som stod vackert mot hennes röda hår. De skäggiga herrarna gick i grått och svart.
Helen Sjöholm och Anna Stadling kompades av Jesper Nordenström och Tobias Fröberg.
Mellanpratet flöt fint och handlade om musikminnen, julglädje men också om hur viktigt det är att ta hand om utkantsmänniskorna. Om barmhärtighet i vardagen handlade låten ”Sankta Klara”, kyrkan mitt i Stockholms city. Sedan kom en underbar version av ”Det är en ros utsprungen” och då stillnade alla och blev blanka i ögonen.
Flera bildskärmar sattes upp i domkyrkan så att alla skulle kunna se vad som hände på scenen.
Anna Stadling berättade om en svår tid för några år sedan då livet ställdes på högkant och sjöng så en låt med text av Andreas Mattsson som passar lika bra nu i pandemitider: ”När allt det här är över”. Den handlade om att när allt det här är över, när allt det här är slut, när spänningarna släpper och vi kan andas ut, då kan vi bli som nya och fira med att dricka något dyrt. Därpå bjöds vi på lite pop och americana och sedan kom den efterlängtade melodin som Sjöholm sjöng som om den vore ny: ”Gabriellas sång”. Publiken tjoade av fröjd. En handfull jullåtar till, ”Som en bro över mörka vatten” och sedan tack och adjö och ”Stilla natt” som extranummer.
Helen Sjöholm och Anna Stadling inledde konserten med en innerlig tolkning av ”Gläns över sjö och strand”.
Arrangören Robin Waernquist ska ha en eloge som ordnade dessa underbara konserter. ”När allt det här är över/när allt det här är slut, när allting är som vanligt/och vi har andats ut” som Mattsson skaldade. Den pandemifria stunden längtar vi efter, mot denna framtida lycka strävar vi alla.