Genom söndagens konsert flyter floden Dnepr ömsom lugnt och taktfast. Ömsom oroligt som var den på sin vakt.
Den genomkorsar nämligen Ukraina som aorta flyter genom dig och mig. Kanske en påminnelse såväl om att Gotlands Balalajkor hämtar musikalisk inspiration från länderna i öster liksom om det pågående kriget. Det förödande och i stora stycken så obegripliga kriget.
Det är nämligen fullt intill sista plats i Visbygymnasiets aula denna söndag eftermiddag då balalajkorna, där bland andra regiondirektör Torsten Flemming ingår, uppträder med gästartister. Bo Sundström, mest känd som sångare och frontman i Bo Kaspers Orkester, och Emilio Estrada. Den förra välkänd över landet med sin egen orkester. Den senare mer lokalt förankrad hos oss som virtuos violinist.
De framför ett generöst program. Balalajkorna med sina gästartister. Sköna östeuropeiska toner av idel vemod men också sådant som Vysotskijs ”Elda bastun”. En storslagen hyllning till sovjetisk opposition från den lilla mannens perspektiv högst uppe på laven.
Av naturliga skäl låter man Bo Sundström dominera eftermiddagen. Balalajkorna har redan tidigare använt en del av hans material, bland annat ”En sländas andetag”, ”Snäll och dum”, ”Världens ände” och ”Undantag”. Nu framträder han både på egen hand och med hela den stora orkestern i härligt samspel med Emilios improviserade fiol. Han behärskar uppenbarligen ett brett musikaliskt spektrum. Från vissångarens ensamma vemod till den stora orkesterns alla möjligheter.
Klokt nog använder orkestern sin medlem Eva Sjöstrands rutin för att lotsa mellan de olika numren. Hon uppträder idag också med framgång som lokal solist vid sidan av såväl Kerstin Karlsson som stilfullt framför en lika innerlig som sorglig spansk sång liksom av Annelie Klevebrant i ett mer skabröst klagorop om att ingenting kommer att bli gjort idag heller. Vilket jag så väl känner igen hos mig själv.
Man hinner också med en fin duett mellan Bo Kasper och orkesterns egen Lena Jacobsson.
Sällan har jag stött på så översvallande reaktioner från en publik. Det enda som gällde denna eftermiddag var stående applåder. Kort sagt. Succé. Denna söndag eftermiddag. 30 april.
Lika långt från som nära kriget. Skyttegravarnas helvete.