För trettonde året i rad, bortsett från pandemiåret 2020, är det på lördag dags för Visbyfestivalen. Med tretton akter firar de musikens återkomst. Både arrangörerna, artisterna och publiken är glada över att det äntligen går att mötas igen.
– Det är ett personligt tilltal på hela festivalen. Det är deras egna låtar som artisterna sjunger, direkt ur hjärtat till lyssnaren. Det uttrycket blir rent, säger Annika Fehling som arrangerar Visbyfestivalen.
Bland festivalens akter finns allt i från folk och visa, till pop, rock och americana. Gemensamt för alla artister är att de är singer-songwriters.
– Det är den artisten som står på scenen som har skrivit låten och som vill säga något med sin musik.
Det är inte bara genrer som blandas på Visbyfestivalen. Både på scenen och i publiken finns det plats för alla åldrar. Förhoppningen är att deltagarna ska kunna lära sig av varandra.
– Det handlar om att möjliggöra ett konstnärligt utbyte mellan artisterna, och att publiken får ta del av all den kreativitet.
Ytterligare en viktig faktor som spelar roll vid urvalet av artister är representation.
– Det är också viktigt att det är minst 50 procent kvinnliga artister, vilket vi verkligen är stolta över, säger Annika Fehling.
I år har fokus legat på att lyfta lokala röster. Men bland namnen finns även en del mer väletablerade artister. Den mångfaldigt grammisbelönade Sofia Karlsson är i skrivande stund på väg till Gotland. Det är första gången hon spelar på Visbyfestivalen.
– Jag förväntar mig en ljuvlig publik, säger hon.
Under sommaren har Sofia Karlsson har varit ute på soloturné. Samtidigt som hon ser fram emot att möta kollegor tror hon att blandingen av artister också blir extra kul för publiken.
– Jag tar det inte för givet längre att man kan gå ut och spela eller lyssna på musik live. Det blir ett annat djup och en ännu större glädje när man väl får göra det, säger Sofia Karlsson.
Vad har du gemensamt med de andra artisterna?
– Jag tror att all vår musik funkar akustiskt. Vi spelar på riktigt, här och nu. Man plinkar på något och sjunger. Det blir lite naket, på ett fint sätt, säger hon.
Några andra som ser fram emot att komma till Visbyfestivalen är sångerskorna och låtskrivarna Starur och Mollie Minott. De kommer från skilda artistbakgrunder och har länge ägnat sig åt helt olika typer av musik. Nu kommer de uppträda tillsammans.
Saga Björling, som går under artistnamnet Starur, är uppvuxen på Gotland och bor numera i Kalmar. Sedan hon var 18 år har hon spelat folk- och medeltidsmusik. Nu har hon bytt bana och ägnar sig främst åt elektronisk pop. Hon säger att hon har en speciell relation till Visbyfestivalen.
– Annika Fehling var den som bokade mitt första solo-gig 2012. Hon har alltid trott på mig, säger Saga Björling.
Konkurrensen bland soloartister är hård. Saga Björling förklarar att det är lätt att känna sig ensam när man tror att man måste slåss om scenutrymmet. Hon bestämde sig för att ändra på det genom att fråga andra artister om de ville spela tillsammans. Vad som började med en zoom-fika resulterade i ett samarbete mellan Starur och Mollie Minott.
– Det var som att vi alltid känt varandra, säger Mollie Minott.
Mollie Minott, som fick sitt genombrott efter att hon tog sig till Idolfinalen 2014, ägnar sig främst åt soul-pop. Trots de två artisternas olikheter enas de i det musikaliska och viljan att stötta varandra. De möttes upp för att jamma i studion och klickade där med.
– Vi ville starta ett projekt med tjejer som vill lyfta varandra, i stället för att armbåga sig fram i branchen. Man kan vara varsin huvudakt och samtidigt kompa varandra, säger Mollie Minott.
Samarbetet mellan Starur och Mollie Minott rimmar väl med hela Visbyfestivalens andemening. Det handlar om att ge människor som älskar musik en möjlighet att inspirera varandra.
– Utan musiken, vad ska vi då leva för? Äta, sova, jobba räcker inte. Vi måste ju få lyftas i vår ande, alltså inspiration. Vi måste känna att vi lever och det finns vackra saker att tro på. Det känns viktigare nu än någonsin, säger Annika Fehling.
Visbyfestivalen är enligt henne tillräckligt liten och intim för att man ska kunna känna den närheten till varandra.
– Som artist har man sällan chansen att gå på konsert. Nu kan vi uppleva det med varandra samtidigt som vi får dela det med publiken, säger Annika Fehling.