Ull, metall och trä i en brokig blandning visas när konstnärsvännerna Ole Rosén, Monika Wernhoff, Felix Rixon och Leo Thafvelin för första gången ställer ut tillsammans i Abbotens hus vid kungsgården. Alla fyra har en koppling till Gotland. För den Oslobaserade textilkonstnären Monika Wernhoff är det i sommarhuset i Rute som den största delen av skapandet sker. Inspirationen finner hon i omgivningarna och materialet är till stor del gotlandsull.
– Jag älskar de gråa tonerna som den gotländska ullen har. Jag tycker att den är fantastisk, glansig och vacker, säger hon.
Just nu visas bland annat hennes fantasifulla och färgglada havsdjur av tovad ull. Många av hennes verk, som de tredimensionella mattorna med inspiration från stenstränderna vid Smöjen och Furillen, håller ullens naturliga gråskala. Utöver det gillar hon havets färger, som djupt blå och gröna toner. Bland hennes ulltavlor återfinns även vattnet som motiv.
– Det började med en fisk, som heter "Lyckliga ja", för två år sedan och utifrån det blev det bara mer med havstema, säger Monika Wernhoff.
Även Leo Thafvelin, inredningsarkitekt och formgivare, visar naturmaterial i sin möbelserie. Pallar och bänkar, som han har formgett, har byggts av återvunnet material.
– Virket kommer från jämtländska lador, så det är väder och vind som har gett dess struktur. En del har också lite färg kvar, berättar han.
Vid sidan av möblerna, där den råa träkänslan till stor del behållits, visar han även bilder. Ett av lokalens mest iögonfallande objekt är en stor affisch på den kinesiske diktatorn Mao.
– Det är en bild från ett kinesiskt tidningsomslag, men jag har bytt ut de kinesiska tecknen, så nu står det "Släpp fångarne loss, det är vår", säger han och fortsätter:
– Jag kan tycka att sånt där är roligt. Det är en bild som jag har haft i 40 års tid och inte vetat vad jag ska göra av. Han var en diktator av den värsta sorten men jag tycker att det är vackert att se det nu, förklarar han.
Felix Rixon, som bor strax utanför Lärbro, är möbelsnickare som visar prov på mer skulpturala uttryck. Han visar bland annat verket "Giraffen".
– Det är ett skåp helt utan funktion, säger han och ler när han pratar om träskulpturen.
Materialet har behandlats av väder och vind.
– Det kommer från en brädgård där det legat ute i solen i 50 år. Det är inget virke som man egentligen använder, säger han.
Med "Ikaros" har Felix Rixon lämnat träet och istället använt sig av ett gammalt handtag från en bensinpump och ett järnblock som han hittat i skogen.
– Ikaros var hjälten som flög för högt och brände sina vingar. Det här är en hint åt oljeindustrins uppgång och fall. Man siktar högt och faller tungt, säger han.
Att göra konst av uttjänta föremål har också Ole Rosén tagit fasta på. I Oslo, där han bor sedan 40 år tillbaka när han inte är i huset i Fröjel, har han gjort en hel del offentlig konst. Men hans stora metallföremål kan av praktiska skäl inte visas på Gotland. Istället visar han ett flertal bronsfigurer gjutna efter modeller i vax. Skulpturerna blir sedan en del av något redan befintligt, som exempelvis en serie stenplattor från Burgsvik eller en gammal metallkopp och ampelplatta märkt av tidens tand.
– Det roliga är att det då får ett sammanhang och ett innehåll. När jag har hittat och bygger ihop något så uppstår en ny berättelse, säger han.
I Norge är han väl etablerad som konstnär, men det blir första gången som han ställer ut på Gotland, där han har rötter.
– Jag har tänkt på det i massa år, så det är jättekul att det blev av. Då får man visa lite mer av vem man är och inte bara som turist, avslutar han.