”Hur kan du åka till Libanon? Det är ju bara massa krig där”, säger Hilda Ekeroths svenska vänner.
”Hur kan du längta tillbaka till en åker på en liten ö i Östersjön”, säger hennes libanesiska vänner, lika förbryllade.
Det finns många sätt att se på världen. Varje land föredrar att rita kartan så att man själv hamnar i mitten.
Därför är vi mer vana vid den förra reaktionen: ”Libanon, är du galen?!”
Hilda Ekeroth är uppvuxen i Mästerby och var länge verksam som konstnär i Danmark. Det var där hon insåg hur olika synsätt kan kollidera, särskilt när Mellanöstern kommer på tal.
– Regionen förekommer ofta i medierapporteringen, och då år det i regel fokus på krig, konflikter och kriser. Men när jag pratade med vänner som kommer från Syrien och Irak fick jag höra helt andra berättelser. Diskrepansen var stor mellan mediebilden och vad de berättade, och därför ville jag se Mellanöstern med egna ögon, säger Hilda Ekeroth.
Under det gångna året har hon rest till Libanons huvudstad Beirut åtskilliga gånger.
Vistelserna kulminerade i en separatutställning i Zico House i Beirut förra månaden.
Målningarna blev till på plats och visar en abstraktion av vardagen i miljonstaden.
Det är så klart inte helt okontroversiellt, detta att en västerländsk konstnär klampar in i ett annat folks verklighet för att hitta inspiration.
– Det är något jag är medveten om och något jag måste förhålla mig till. Jag måste betona att jag inte är någon politisk expert – och det är heller inte de frågorna jag vill undersöka med mitt konstnärskap. Jag är mer intresserad av historieskrivning och representationer av samtiden.
I Sverige har vi ett ganska okomplicerat förhållande till vår historia; det som hände, så varför reflektera ytterligare kring vems berättelse det är som lärs ut?
Så enkelt är det givetvis inte i något land, och den insikten blev påtaglig när Hilda kom till Beirut.
– Det undervisas inte om kriget 1975-90 i skolorna där, för det finns helt enkelt inte en officiell version som alla kan vara överens om. Mångfalden är stor i landet – om något är en sanning eller inte beror helt på vem man pratar med. I en sån situation blir det så uppenbart hur relativt det är vilka berättelser som bevaras och kommer ut till omvärlden. Som utomstående kan man bara hålla sig neutral och lyssna.
Det lite speciella förhållandet till det förgångna syns också i Beiruts stadsbild. Staden har en lång historia och många kulturminnesmärken.
Ändå rivs det friskt för att göra plats för shoppingcenter och dyra lyxlägenheter.
– Det finns ett starkt motstånd i landet mot denna utveckling, men problemet är att det är så korrupt där. Har man mycket pengar får man ofta sin vilja igenom.
Klasskillnaderna är svindlande och inbördeskriget 1975-90 en ofrånkomlig aspekt av Libanons identitet – det kommer man egentligen inte undan. Men det är knappast hela bilden, har Hilda insett under det gångna året.
– Beirut har en oerhört levande konstscen, och till skillnad från vad många tror kan man röra sig ganska fritt i staden. Censur är en del av vardagen, men det är inget man drabbas av som utländsk konstnär. Det kan leda till lite sura miner, det här att man är i en privilegierad ställning som västerlänning, men för det mesta är bemötandet varmt. Och visst är det problematiskt, men samtidigt tror jag verkligen att all form av intellektuellt utbyte är nyttigt, säger Hilda Ekeroth, som just nu planerar för ytterligare en utställning i Libanon.