Kulturdebatt
Bakgrunden till stängningen sägs vara att huset behöver renoveras, museichefen antyder problem med ventilation och uppvärmning, oklart hur. Frågan skulle i november snabbutredas. Så kom coronakrisen och länsmuseet, ”Fornsalen”, till vilket konstmuseet hör, fick stora ekonomiska problem.
Fornsalen har expanderat kraftigt personalmässigt för att kunna möta en allt större publik från kryssningstrafiken. Nästan hälften av intäkterna kommer via turismen och de kan i coronatider utebli.
I denna situation är knappast konsten prioriterad. Men Konstmuseet är viktigt, inte minst då det är både gotlänningarnas och de professionella konstnärernas mötesplats för det som konstnärligt händer i vår samtid, det är där som tankar och idéer föds, där som bara anade framtidsperspektiv i samhället kan skönjas, där som fantasi och kreativitet väcks.
När Gotlands kommun i slutet av 80-talet storstilat skänkte huset och DBW beviljade medel till restaureringen fick vi alla ett nytt hem. Publiken strömmade till. De första åren var det upp till 40 utställningar årligen, lunchkonserter, debatter, föredrag, dans och poesi under den karismatiske Jan Brunius och en medarbetares ledning. Det känns nu oändligt länge sedan.
Nu har konstnärsföreningarna, Galleri Gotland, Grafikgruppen, Öppna ateljéer, Milo, Bac och Körsbärsgården startat dialogmöten för att försöka rädda konstmuseet. Kontakter med politikerna har inletts. Men länsmuseichefen kan för närvarande inte prioritera något möte.
Kanske är det dags att tänka nytt? Länsmuseet har givetvis också framgent ansvar för den äldre konsten och där ser museichefen inga problem att härbärgera den på Fornsalen. Men samtidskonsten? Kanske är tid att frigöra den från ett länsmuseums stränga regler för klimatanpassning i nivå med Nationalmuseums. Och starta om, börja på nytt.
Många regioner och kommuner har egna konsthallar för samtida konst. Varför inte Gotland? Samtidskonsten är inte lika beroende av temperatur och luftfuktighet, lokalerna bör klara kraven som de är.
Kanske kan DBW gå in med medel för enklare upprustning. Kostnaderna behöver egentligen inte vara större än det som hittills avsatts för Konstmuseet, två konstkunniga pedagoger med bra konstnärskontakter och kunniga i utställningsverksamhet och en händig vaktmästare. Det skulle kunna fungera och ön på nytt få en konstscen som lever.