Namnet Ellen Marie Martinsen säger kanske inte så mycket – i alla fall om man inte är bekant med hennes populära Facebook-grupp Gotland i bilder.
Lägg till samiskt hantverk i Eksta och polletten trillar ned för de flesta som någon gång haft vägarna förbi hennes hus.
Skylten vid den turisttäta avtagsvägen från Fröjel är nästan mer känd än människan som satte upp den.
– Under sommaren är det förstås ganska många som tittar förbi hos mig spontant, men resten av året ... Jag tror att det blir en press för dem som bor närheten, att man måste köpa något om man kommer dit, och därför vågar man inte knacka på hur som helst, säger Ellen Marie Martinsen, som driver Árran Krukmakeri sedan många år.
Hon är inte den enda konstnären i området. Bara ett stenkast bort har Marie Larsson sin ateljé. Ändå dröjde det, symptomatiskt nog, ett bra tag innan Ellen Marie och Marie fick kontakt.
– Marie är visserligen ganska nyinflyttad i Eksta, men det var faktiskt via Vårsalongen i Lärbro och Gotland i bilder vi lärde känna varandra, säger Ellen Marie Martinsen när GT träffar henne och Marie Larsson i Eksta bygdegård.
De är just i färd med att hänga en gemensam utställning som visas under helgen. Här kan man se Maries färgstarka målningar och akvareller i naiv stil, liksom Ellen Maries fotografier med Gotlandsmotiv. Så klart finns hennes samiskt influerade keramik också med på ett hörn.
– Jag utgår från samiska symboler, hämtade från shamanernas trummor. Det här är något som lever kvar, men som många svenskar tyvärr har ganska dålig koll på. Därför är det viktigt att lära ut vad det här bildspråket står för, säger hon.
En liten vårsalong, har man valt att kalla alltsammans. Varför behövs då en sådan när man redan har en, modellen större dessutom, i Lärbro?
– Man märker ett det finns ett sug att träffas under informella former – nu när de naturliga mötesplatserna, som skola och mataffär, försvinner. De där mötesplatserna är väldigt viktiga, tror jag. Vår vårsalong ska vara en sån plats, där det inte finns några krav, någon press att prestera själv. Det räcker att ta en kopp kaffe och bara titta. Så vill vi visa våra grejer utan folk ska behöva komma hem till oss, för att komma över den där tröskeln som folk uppfattar, förklarar Ellen Marie Martinsen.
Deras vårsalong utgörs alltså bara av två utställare. Och så kommer det förmodligen att förbli, även om evenemanget blir stående.
– Vi vill absolut inte tävla med Vårsalongen i Lärbro – för de gör verkligen ett kanonjobb. Kanske bjuder vi in ytterligare någon enstaka konstnär om vi gör samma sak igen. Men ungefär på den här nivån ska vi nog ligga, säger Marie Larsson.
Konstnären är numera något av en veteran i vårsalongssammanhang.
2017 vann hon publikens pris på den i Lärbro, och häromåret fick hon äran att medverka på Liljevalchs i Stockholm. Och nu en liten en, alltså.
Vårsalonger i Lärbro, Stockholm och Eksta – vart tar man vägen efter det? Större eller mindre?
– Tja, om jag ställer ut själv så är det nog svårt att kalla det för en vårsalong? säger Marie Larsson.
Alltså återstår bara en ... världssalong.
– [gutturalt läte].
Just det. Reportern glömde visst vad det hela gick ut på.
Ingen press.