Vera Emdén går andra året på Wisbygymnasiets bildestetiska program. De allra flesta i hennes ålder skulle rycka på axlarna om man frågade om deras framtidsplaner. Denna 17-åring har haft siktet inställt på samma mål i många år nu: Före 18-årsdagen ska Vera Emdén vara en publicerad författare.
Och det kan ju verka lite stöddigt. Men skenet bedrar. Den som har höga krav på sig själv får osäkerheten och oron att inte räcka till på köpet.
– Jag gick igenom en identitetskris på högstadiet. Jag målade mycket när jag var liten – John Bauer var det bästa jag visste. Men så bestämde jag mig för att sluta helt. Jag skulle ju aldrig bli författare om jag bara satt hemma och målade hela dagarna. Det där med att debutera innan jag hade fyllt 18 – jag vet inte varför jag hakade upp mig på det. Det är någon form av åldersnoja – fast jag bara är 17, säger Vera Emdén när vi ses på Almedalsbiblioteket, där hon ställer ut under hela mars.
När Vera var tolv fick hon diagnosen bipolär, och en tuff tid tog vid.
– Att vara bipolär är tärande i sig, men det var minst lika jobbigt att plötsligt ha stämpeln sjuk, att något är fel på en. Det är konstigt det där. Det känns som att det pratas om psykisk ohälsa överallt – ändå höjer folk på ögonbrynen när de står ansikte mot ansikte med den.
Omgivningens reaktioner var ändå inte det värsta, betonar Vera Emdén.
– Det är egentligen inte andra som fått mig att skämmas för det här. Det är jag själv som satt den här etiketten på mig.
Skrivandet, som följt henne under många år, har alltså gett upphov till en hel del prestationsångest, men det har också fungerat som en ventil när tillvaron varit som mest tryckande.
– Det blir lättare att hantera känslorna när man gestaltar dem konstnärligt. I litteraturen kan det hemska förvandlas till något vackert.
Efter några års uppehåll hittade Vera Emdén tillbaka till måleriet. Och det är också i egenskap av bildkonstnär som hon uppmärksammas på dessa sidor.
Den nya utställningen har kommit till inom ramen för bibliotekets långkörare "månadens unga konstnär", där ungdomar får chansen att bygga en utställning från grunden, inklusive marknadsförning.
– Det är inte helt lätt att visa upp sin konst när man är i den här åldern. Man kan till exempel inte vara med Öppna ateljéer, för ytterst få har en egen ateljé. Och att komma in på ett galleri är uteslutet för de flesta. Genom månadens unga konstnär lär man sig att göra allt från ax till limpa helt själv. Och det tycker jag att Vera gjort utmärkt, säger Hanna Widegren, ungdomsbibliotekarie.
Men visst har det tagit på krafterna. Bladen som visas på biblioteket är starkt präglade av konstnärens långvariga kamp mot psykisk ohälsa.
Vera Emdéns bilder har ofta något sagolikt över sig; John Bauer var trots allt en av de tidigaste inspirationskällorna. Precis som i hans konst tycker man sig ana en mörk och hotfull närvaro under den trolska ytan i Emdéns akvareller och akrylmålningar.
– Det här är min första utställning, så det känns sk-tläskigt. Ska jag verkligen göra det här, tänkte jag flera gånger under arbetets gång. Till slut kände jag: Skit samma, jag är trött på att skämmas för min diagnos. Jag måste våga ta det här steget. Dels för min egen skull, men kanske kan det här också hjälpa dem som tampas med liknande problem, säger Vera Emdén.